Den härliga fyrklövern som jag kallar min har varit ute på vägarna i det senaste. I söndags kom vi fram till det här stället. Ett av mina nya favoritställen här i världen tror jag minsann.
Sågverket heter det och ligger i Rö utanför Härnösand.
Vi började med att slå oss ner utomhus för att fika. Och för att stoppa stenar fulla munnen.
Så här gott fikade jag.
Sågverket är också ett vandrarhem och vi skulle bo här, så vi bar upp våra saker till vårt rum och begav oss sen ut på promenad.
Ut i grönskan.
Och ner till havet.
Det var väldigt vackert här precis i början av Höga Kusten.
Vi gick tillbaka upp till huvudbyggnaden. På gräsmattan under ett träd hade de byggt ett hönshus.
Där fanns så himlarns fina höns. Finaste jag sett någonsin tror jag.
Vi var alla mycket fascinerade. Greta höll sig dock på tryggt avstånd i mammans famn.
Olof hade inte riktigt samma issues med fåglarna. Hade han kunnat hade han klättrat in och klappat på dom tror jag.
Efter en stund gick vi vidare upp mot restaurangen.
För nu hade det blivit dags att äta middag.
Allt var så väldigt fint där inne.
Oh! Bakom lampan, eller liksom där i lampan, ser man David: Tvillingkillen som äger Sågverket. Olofs nya buddy.
Olof och Greta var med så klart. Hela tiden.
Vi tittade oss omkring och hittade inspiration i nästan varje hörn av restaurangen.
Sen kom maten. Rimmad lax och grönsallad, med parmesancreme, rostade frön och krutonger. Alltså!
Ungefär när vi ätit klart började Greta bli hemskt gullig. Och lite trött.
Så vi gick en promenad. Igen.
Ner till fåren. Herregud vilka fantastiskt spännande kreatur. Kan man säga kreatur om får? Aja. Fantastiskt spännande var det i alla fall. Framför allt för vissa yngre killar i familjen.
Sen satt vi i kvällssolen och var kärleksfulla. Åh, tänk om varje kväll fick vara så här?
Vi gick upp till vårt rum och barnen somnade och jag tittade ut genom fönstret och kom plötsligt ihåg vilken skillnad det ändå är på nätter och nätter. När man kommer till Norrland blir det liksom aldrig mörkt. Ja, så var det med den dagen. In i minnenas arkiv med den ba.
Sågverket heter det och ligger i Rö utanför Härnösand.
Vi började med att slå oss ner utomhus för att fika. Och för att stoppa stenar fulla munnen.
Så här gott fikade jag.
Sågverket är också ett vandrarhem och vi skulle bo här, så vi bar upp våra saker till vårt rum och begav oss sen ut på promenad.
Ut i grönskan.
Och ner till havet.
Det var väldigt vackert här precis i början av Höga Kusten.
Vi gick tillbaka upp till huvudbyggnaden. På gräsmattan under ett träd hade de byggt ett hönshus.
Där fanns så himlarns fina höns. Finaste jag sett någonsin tror jag.
Vi var alla mycket fascinerade. Greta höll sig dock på tryggt avstånd i mammans famn.
Olof hade inte riktigt samma issues med fåglarna. Hade han kunnat hade han klättrat in och klappat på dom tror jag.
Efter en stund gick vi vidare upp mot restaurangen.
För nu hade det blivit dags att äta middag.
Allt var så väldigt fint där inne.
Oh! Bakom lampan, eller liksom där i lampan, ser man David: Tvillingkillen som äger Sågverket. Olofs nya buddy.
Olof och Greta var med så klart. Hela tiden.
Vi tittade oss omkring och hittade inspiration i nästan varje hörn av restaurangen.
Sen kom maten. Rimmad lax och grönsallad, med parmesancreme, rostade frön och krutonger. Alltså!
Ungefär när vi ätit klart började Greta bli hemskt gullig. Och lite trött.
Så vi gick en promenad. Igen.
Ner till fåren. Herregud vilka fantastiskt spännande kreatur. Kan man säga kreatur om får? Aja. Fantastiskt spännande var det i alla fall. Framför allt för vissa yngre killar i familjen.
Sen satt vi i kvällssolen och var kärleksfulla. Åh, tänk om varje kväll fick vara så här?
Vi gick upp till vårt rum och barnen somnade och jag tittade ut genom fönstret och kom plötsligt ihåg vilken skillnad det ändå är på nätter och nätter. När man kommer till Norrland blir det liksom aldrig mörkt. Ja, så var det med den dagen. In i minnenas arkiv med den ba.