Den här sista dagen vankades det rauksafari. För maximal utdelning åkte vi till Fårö.
Greta var nyvaken och inte alls upplagd för detta trots att det var stenar vi skulle titta på.
Hennes blåa humör berodde kanske på blåsten? För jä-hä-häklar vad det blåste.
Men fint var det i Digerhuvud naturreservat.
Alltså blåsten. Titta på min lugg!
Jag älskade allt med Digerhuvud tror jag.
När det blivit dags för lunch intog vi den under en bild av en rauk på Bergman center.
Sedan utforskade vi de olika utställningarna.
Och jag blev tagen av rekvisitan från Fanny och Alexander.
Hit skulle jag gärna återvända.
Vi åkte färja tillbaka till Gotland och Olof grät för att han saknade Fårö så mycket.
Klockan var ännu inte så mycket så vi bestämde oss för att göra en liten utflykt till. Vi åkte till Blå lagunen som ligger allra längst norrut på ön.
Vattnet var turkost och klart så där som det blir i gamla kalktag. Både Olof och Greta badade men så snart de förstod att det var sand/grus som de satt på blev det mer intressant och då åkte vi hem.
Hem till Fruillen där barnen åt middag i kvällssolen.
Och vi med. En underbar burgare med tomatchutney och rökt aioli bland annat. Vi hade det mycket bra och pratade intensivt om att kanske alltid åka till Gotland en vecka varje sommar? Vi får se hur det blir med den saken.
Jaja. Så slutade vår Gotlandsresa. I kvällssolen på Furillen med storslagna tankar. Åh!
