Vi har installerat oss i viken igen. Älskade lilla gullviken. Varje gång vi kommer hit är det så lätt att bara se allt som måste göras: klippa gräset, köpa en trimmer, kontakta målaren för fönsterrenoveringen, ta bort getingbot vid sovrumsdörren osv osv OSV! Det är en överväldigande känsla av måsten som blir ännu mer svårhanterlig med ett, eller två, barn på höften. Men sedan Olof och Greta kom har vi bestämt oss, jag och Ulf, för att vänta lite med alla måsten. Gräset kommer att klippas ... sen. Getingbot kommer att tas bort ... snart. Målaren kommer att ringas ... om någon dag eller så. Vi lyckas faktiskt väldigt bra med hela det här manjanatänket.
För istället för måsten har vi ätit hallon från snåren på tomten och dom på vägen ner till badplatsen. Och vi har badat i klart och varmt vatten. Tanterna som gjorde oss sällskap i det våta sa att det var varmare i vattnet idag än vad det varit någon dag tidigare på hela sommaren. Vilken bra dag att anlända på! sa jag och Ulf och lät nöjdhetskänslorna vagga oss. Och vi har grillat till middag och ätit den i kvällssolen i vårt uterum.
Sist vi var här trillade Olof och Greta ner för trappstegen på trallen hela tiden. Nu kan Greta ta sig ner för dem och Olof har förstått faran och aktar sig så noga för att göra sig illa. De tar sig runt i stugan med sådan ledighet och en stund på den tidiga kvällen lekte de den gladaste tittutleken med en gardin. Jag och Ulf stod i köket med glittrande ögon. När barnen leker med varandra och skrattar sådär som de gjorde då blir livet så bra. Så himlarns bra.
Nu väntar några dagar med vänner på besök. Några dikter av Tranströmmer att kontempera över får det nog också bli? Lite vin. Och grillat. Fy tusan vad vi ska grilla. Och titta på True Blood. Mmm. Inga måsten här inte. Nej nej. Inte i viken.