Precis innan vi skulle lämna hotellet igår kom ett annat par med två småbarn fram till oss. Dom sa "jaha så ni har också överlevt den här veckan" sådär lite skämtsamt men jag förstod att det var precis så den här veckan hade varit för dom. De hade överlevt med en liten bebis och en treåring som resesällskap. För så är det att semestra med små barn. Det är inte semester. Det är överlevnad. Eller som jag och Ulf konstaterade efter våra resor i somras: Semestern är fin att tänka tillbaka på, men att uppleva den är inte alltid så kul. Som vår vän Stina sa när hon och hennes man och två barn kom till oss i Hummelviken: "Semester" har man inte igen förrän barnen är tio år ungefär.
Men nu har jag hittat en genväg. För nu är vi hemma igen och det känns bra. Nej, det känns okej. Inte mer än så. För det här har varit den bästa resan jag gjort någonsin tror jag. Att resa med Olof och Greta var som jag redan visste fantastiskt. Dom har varit som två små solar nästan hela tiden och älskat allt vi hittat på. Det har varit rekordlite gnöl och all den ilska som Greta visade upp innan vi reste har vi inte sett ett spår av. Istället har de har charmat personal och medresenärer och det har varit så fint att se hur alla har skinit upp av Olofs flirtningar och Gretas små ivrigt vinkande händer.
Och att resa med tre av Oggis favoritpersoner = det bästa någonsin. Som ni redan vet jag det inneburit att jag och Ulf har fått lite tid för oss själva. Vi har haft avlastning mest hela tiden och det har varit helt fucking fantastic! Och att se hur Olof och Greta knutit ännu mer an till sina morföräldrar och sin moster, hur de litar på dom lika mycket som de litar på oss och att se hur mina föräldrar och min syster falla ännu djupare i kärlek till våra barn har varit ... inget annat än vackert.
Det har helt enkelt varit en sensationellt bra vecka och nu vill jag aldrig mer resa på något annat sätt än så här. Det enda som har varit tråkigt med resan var att åka hem och så har jag nog aldrig känt förut? Just nu är jag så bortasjuk att jag bara vill surfa resesidor. Och jag gör det också men någon ny resa får vi vänta lite med. Tills mormorn, morfarn och mostern är redo att ge sig iväg igen.
Och när vi berättade för paret vid utchckningen hur vår resa varit: med läsning vid poolen, spabesök och öl på stranden mellan varven av att vara med barnen såg jag något tändas i deras ögon. Nästa gång bjuder vi med våra mammor sa dom och jag tror att dom menade det. Ja. För lyxen i att ha såna bra människor med sig på resan som vi har haft slår alla spabehandlingar och egna pooler och gud vet allt. Allt! Jag känner mig så tacksam att det nästan blir larvigt men äsch. Att vara på semester kan vara som att överleva. Men det kan också vara alldeles, alldeles underbart.
Men nu har jag hittat en genväg. För nu är vi hemma igen och det känns bra. Nej, det känns okej. Inte mer än så. För det här har varit den bästa resan jag gjort någonsin tror jag. Att resa med Olof och Greta var som jag redan visste fantastiskt. Dom har varit som två små solar nästan hela tiden och älskat allt vi hittat på. Det har varit rekordlite gnöl och all den ilska som Greta visade upp innan vi reste har vi inte sett ett spår av. Istället har de har charmat personal och medresenärer och det har varit så fint att se hur alla har skinit upp av Olofs flirtningar och Gretas små ivrigt vinkande händer.
Och att resa med tre av Oggis favoritpersoner = det bästa någonsin. Som ni redan vet jag det inneburit att jag och Ulf har fått lite tid för oss själva. Vi har haft avlastning mest hela tiden och det har varit helt fucking fantastic! Och att se hur Olof och Greta knutit ännu mer an till sina morföräldrar och sin moster, hur de litar på dom lika mycket som de litar på oss och att se hur mina föräldrar och min syster falla ännu djupare i kärlek till våra barn har varit ... inget annat än vackert.
Det har helt enkelt varit en sensationellt bra vecka och nu vill jag aldrig mer resa på något annat sätt än så här. Det enda som har varit tråkigt med resan var att åka hem och så har jag nog aldrig känt förut? Just nu är jag så bortasjuk att jag bara vill surfa resesidor. Och jag gör det också men någon ny resa får vi vänta lite med. Tills mormorn, morfarn och mostern är redo att ge sig iväg igen.
Och när vi berättade för paret vid utchckningen hur vår resa varit: med läsning vid poolen, spabesök och öl på stranden mellan varven av att vara med barnen såg jag något tändas i deras ögon. Nästa gång bjuder vi med våra mammor sa dom och jag tror att dom menade det. Ja. För lyxen i att ha såna bra människor med sig på resan som vi har haft slår alla spabehandlingar och egna pooler och gud vet allt. Allt! Jag känner mig så tacksam att det nästan blir larvigt men äsch. Att vara på semester kan vara som att överleva. Men det kan också vara alldeles, alldeles underbart.