Så jag skrapade ihop vad som fanns kvar av mig igår och lyckades slå in de presenter som jag faktiskt köpt till både min man och min pappa. Sedan gratulerade jag dem båda i bittra ordalag över att de hade en sån tur att ha just mig i sina liv. Pappa sa att han var tacksam och det var fint.
Lite överdriven var nog min första reaktion om att det var fars dag igår. Men ni får tänka på att det var en kvinna som inte hade druckit, ätit eller sovit utan mest bara levt i ett konvulsionsliknande tillstånd i ett halvt dygn. I tidningen idag kan man läsa om hur hjärnan får skador av att inte sova. Om man adderar förgiftningspjuki på detta kan man ganska lätt se sambandet mellan mig och min reaktion.
Och idag mår jag bättre. Hade jag inte mått så satans dåligt natten till i går så skulle jag säga att jag mår bedrövligt idag. Men det är bättre och även om jag har en bit kvar så fantiserar jag inte längre om sjukhusinläggningar. Dvs ett gott tecken.
Lite överdriven var nog min första reaktion om att det var fars dag igår. Men ni får tänka på att det var en kvinna som inte hade druckit, ätit eller sovit utan mest bara levt i ett konvulsionsliknande tillstånd i ett halvt dygn. I tidningen idag kan man läsa om hur hjärnan får skador av att inte sova. Om man adderar förgiftningspjuki på detta kan man ganska lätt se sambandet mellan mig och min reaktion.
Och idag mår jag bättre. Hade jag inte mått så satans dåligt natten till i går så skulle jag säga att jag mår bedrövligt idag. Men det är bättre och även om jag har en bit kvar så fantiserar jag inte längre om sjukhusinläggningar. Dvs ett gott tecken.