Vi ska flytta om drygt en vecka. Vi har två bebisar som är åtta månader, förlåt nio månader idag. Jag och Ulf är tröttare än vad vi någonsin varit på grund av allt som vi behöver göra i samband med flytten, kombinerat med att vi har haft mina föräldrar på besök, en helg i Hummelviken, firandet av min lillasyster osv. Läget är sådant att allt som är litet extra än att ta hand om hem och barn är som att addera ett 400 meter häck-lopp mitt under det pågående maraton som vi lever i just nu. Livet med två små bebisar alltså. Det spelar liksom ingen roll hur gulliga våra två bebisar är, eller att sakerna vi gjort extra har varit fantastiskt roliga. Vi springer ett fucking maraton här och det tar något oerhört på krafterna.
Så när frågan kommer: vill ni inte ha vattkoppor då? faktiskt tre gånger under loppet av två dagar så är svaret helt självskrivet för oss. NEJ! Nej nej nej nej nej NEJ! vill jag nästan ropa i desperation. Nej vi vill inte att Olof och Greta ska få vattkoppor. Inte nu. Inte när de är bebisar och vi redan står på knäna i beredskapsläge. Det spelar ingen roll att det sägs att sjukan brukar bli lindrigare ju mindre barnet är. Nyckelordet här är "brukar" och alltså inte alltid, världsapromise, 100% utan det i sammanhanget mycket vagare brukar som öppnar upp för undantag.
Att frågan dök upp beror på att vi träffade en familj med barn som förhoppningsvis skulle få vattkoppor vilken dag som helst. Ja, för dom låg det ett förhoppningsvis med i bilden eftersom det var något som de i den familjen gärna ville ha överstökat. Behöver jag säga att jag höll på att dö när jag förstod detta? Men nu informerades vi oss om att kopporna är något som bara smittar när man har dom på kroppen och att flickebarnet inte hade några koppor – än – vilket lugnade oss lite men ändå. Det blev nästan filmiskt, hur jag såg vår planering fladdra förbi i ögonblicksbilder.
Den lilla tjejen har fått vattkoppor nu. Men jag känner mig inte så glad. För gissa vad? Vattkoppor smittar två dagar innan utslagen syns på huden (och fram tills dess att blåsorna torkat in). Det har jag precis läst mig till på Sjukvårdsupplysningens sida. Att jag började googla det hela beror på att Olof har fått feber och att Greta först hade en och nu fyra små röda kvisslor i ansiktet. Nu står det i och för sig vidare på den här hemsidan att det vanligen tar 12-14 dagar från smittotillfället tills dess att de första symptomen börjar visa sig. Ännu ett vagt ord, "vanligen", så okej förmodligen är det inte vattkoppor.
Men det är ändå med tårarna brännande bakom ögonlocken som jag nu ber till gud att det inte ska vara vattkoppor. För jag orkar inte det. Jag orkar verkligen inte det just nu.
Så när frågan kommer: vill ni inte ha vattkoppor då? faktiskt tre gånger under loppet av två dagar så är svaret helt självskrivet för oss. NEJ! Nej nej nej nej nej NEJ! vill jag nästan ropa i desperation. Nej vi vill inte att Olof och Greta ska få vattkoppor. Inte nu. Inte när de är bebisar och vi redan står på knäna i beredskapsläge. Det spelar ingen roll att det sägs att sjukan brukar bli lindrigare ju mindre barnet är. Nyckelordet här är "brukar" och alltså inte alltid, världsapromise, 100% utan det i sammanhanget mycket vagare brukar som öppnar upp för undantag.
Att frågan dök upp beror på att vi träffade en familj med barn som förhoppningsvis skulle få vattkoppor vilken dag som helst. Ja, för dom låg det ett förhoppningsvis med i bilden eftersom det var något som de i den familjen gärna ville ha överstökat. Behöver jag säga att jag höll på att dö när jag förstod detta? Men nu informerades vi oss om att kopporna är något som bara smittar när man har dom på kroppen och att flickebarnet inte hade några koppor – än – vilket lugnade oss lite men ändå. Det blev nästan filmiskt, hur jag såg vår planering fladdra förbi i ögonblicksbilder.
Den lilla tjejen har fått vattkoppor nu. Men jag känner mig inte så glad. För gissa vad? Vattkoppor smittar två dagar innan utslagen syns på huden (och fram tills dess att blåsorna torkat in). Det har jag precis läst mig till på Sjukvårdsupplysningens sida. Att jag började googla det hela beror på att Olof har fått feber och att Greta först hade en och nu fyra små röda kvisslor i ansiktet. Nu står det i och för sig vidare på den här hemsidan att det vanligen tar 12-14 dagar från smittotillfället tills dess att de första symptomen börjar visa sig. Ännu ett vagt ord, "vanligen", så okej förmodligen är det inte vattkoppor.
Men det är ändå med tårarna brännande bakom ögonlocken som jag nu ber till gud att det inte ska vara vattkoppor. För jag orkar inte det. Jag orkar verkligen inte det just nu.