Usch. Till och från går jag omkring och känner mig så olustig mitt i allt som i övrigt är så varmt och ljuvt. Det är den där himla framtiden som är så oviss som gör mig vek och som tar energi från mig. Att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv nästa år skulle kunna kännas spännande om jag var en sån som var lagd åt det hållet. Men det är jag inte. Jag är en sån som tycker om att veta. Som trivs bäst i förutsägbarhet och trygghet. Nu vill jag bara vaggas stilla och känna en öm hand stryka över min kind. Kan ingen bara säga att allt kommer att ordna sig? Kan inte allt bara ordna sig.
↧