Jag tror bestämt att jag fortsätter att berätta om mitt flärdfulla julliv, ja banne mig, det gör jag. För igår åkte jag, min syster och brorsdotter Juliana ner till Kungliga operan. Vi skulle se
Nötknäpparen.
Jag hade köpt biljetter till en skolföreställning och det passade oss utmärkt. Det blir lite mindre stelt såna dagar och jag tänker att det är en bra sätt att börja på för Juli. Jag vill ju så gärna att hon ska tycka lika mycket om att gå på balett och opera som jag gör.
Vi hade logeplatser på första radens fond och alltså mycket bra utsikt.
Föreställningen var precis så underbar som jag minns den men det råder fotoförbud under akterna så det fick bli en bild på lampkronan istället.
Det blev paus och jag och Juli tog bilder av oss själva i spegeln.
Lilla Äl anslöt så här har vi hela Nötknäppargänget.
Och titta vilka som dök upp under pausen! Darling Katarina och hennes dotter Moa!
Andra akten var precis lika magisk som den första och bäst av allt tyckte Juli att det var när polkagrisarna dansade. För er som inte vet kan jag berätta att Kungliga Operans uppsättning av Nötknäpparen bygger fritt på historien om
Petter och Lottas jul hemma hos Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin
. Musiken är Tjajkovskijs så klart.
Efter förställningen tog vi en sväng förbi guldfoajén där allt är i ---> guld.
Där anslöt Moa och Katarina och vi var allihopa så väldans nöjda med vår dag på operan.
Det var premiär för Juli och Annika igår och dom blev precis lika kära i Nötknäpparen som jag. Så vi fattade beslutet att vi tre ska gå på baletten varje år framöver som en tradition. Och tänk, om några år kommer Olof och Greta att göra oss sällskap. Det tänkte jag mycket på igår och tårarna trillade av varm glädje. Julen alltså, och allt det här fina som jag får göra i december. Jag känner mig så tacksam. Så väldigt väldigt tacksam.
