Här är vi, jag och min familj, i vår soffa på nyårsaftonens tidiga kväll.
Den tiden då vi kunde få till en bild där vi alla fyra tittar åt samma håll, där ingen av oss har en napp i munnen eller fötter som viftar runt som små kolibris – den tiden är förbi. Men vi utgör ett rätt charmerande gäng i alla fall.
Ulf hade klätt upp Olof till en kopia av sig själv och kände inte ett uns genans över detta. På den punkten är vi mycket olika varandra och jag avundas honom lite.
Min syster anlände och fick genast sätta sig att läsa.
Samt låta sig häpna över balanskonstnärens nya akt.
Mitt i allt fick barnen paket. Så kan det bli om man har en sån fin mormor som Olof och Greta har. Nyårspresenterna var duplo samt en kassaapparat men de ville visst inte fångas på bild.
Eftersom det var nyårsafton drack vi så klart champagne. Vi sparade inte på flaskan till tolvslaget nej nej.
Och där hade Ulf visst lyckats fånga kassaapparaten på bild! Samt detta att Olof och Greta kan skåla nu för tiden. Det fångade han också på bild. Mest det faktiskt. Det lärde dom sig på nyårsafton. *naw*
Vi satte oss till bords.
Och åt fantastiska saker som blinier (som blev lite konstiga i konsistensen men ljuvliga i smaken) med löjrom. Oj, vad jag älskar löjrom! Det är vad jag tänker på nu.
Och rådjursfilé med mandelpotatisknyten och madeirasås. Har jag bloggat om den såsen någon gång? Jag tror inte det. Det är världens, jag svär, världens godaste rödvinssås.
Allt som allt hade vi en strålande bra nyårsafton. Om man tar det bokstavligt och pratar om aftonen menar jag. Nyårsaftonsnatten var hemsk men det behöver jag inte älta något mer om tycker jag. Istället väljer jag att avsluta detta inlägg med en bild när det var som bäst. Där i början. Med oss fyra, tillsammans, i soffan.
