Det som är så fantastiskt är att vårt hem inte längre innehåller något spår av sand eller grus. Jag skojar inte. Allt fångar denna, vår vän i hallen upp. Och då har vi dessutom en vagn ståendes mitt på lägenhetens E4 – dvs mellan sovrum och resten av hem. Parentes: hur tänkte de som ritade och byggde denna skeva skönhet när de la ytterdörr dikt an mot sovrumsdörren? Tänkte de: grus i sängen är härligt? För så har det varit. Minus härligt. Det vill säga att så har det varit fram tills dess att fru Sisal flyttade in och gjorde vårt liv komplett. Nu går det banne mig inte att ens hitta så mycket som ett sandkorn i sängen.
Det är inte den billigaste mattan jag köpt men det är den bästa matta jag haft mina grusiga skor på någonsin. Enda abret är att den luktar lite. Jag tycker att det finns något lätt vinägrigt eller ättikaaktigit som kommer från den men det håller inte Ulf med om. Jag har dock en känslig näsa och undrar om det är någon som har upplevt samma sak? Och som dessutom sitter på en lösning på mitt sura problem?
Hur som helst så är det här lösningen på alla grusproblem. Och det vet vi alla, att får vi bara bukt med gruset så kan kärleken växa och blomma.