Det är i de små sakerna som jag plötsligt förstår jag hur stora Olof och Greta har blivit. Visst ser jag att de växer och utvecklas men att upptäcka det när det händer är svårt tycker jag. För att inte säga omöjligt.
De här underbara vintagebodysarna fick tvillingarna i present av min faster, deras gudmor, när de var bara någon månad gammal. Jag minns att jag tyckte att de var enorma. När skulle Olof och Greta någonsin kunna ha dom på sig? Om en fyra år eller så? Det var mitt intryck då.
Men nu är alltså dagen här.
Och samma dag, som var igår, så upptäckte också båda två att vi har låga fönster i sovrummet som gör att man kan titta ut på gården fastän man bara är nio månader.
Fast det där att "titta ut" var inte tillnärmelsevis lika spännande som persiennsnörena. Vilka snören! Och vilken knopp längst ner.
Passade perfekt att ha i munnen när de numer inte så små två bebisarna skulle till att upptäcka ytterligare en liten del av världen.
