Under åren har jag helt klart haft ett hamstringsbeteende från tid till annan. Jag har lagt ner overkliga summor på filmer, tv-serier, böcker och skivor. Böcker bara på grund av att jag älskar böcker samt att jag fick för mig att ett hem med många böcker var ett bra hem. Skivor bara på grund av att jag älskar musik men också kände ett stort behov av att äga den samt ha hyllmetrar som ett slags bevis på hur stor musiknörd jag var. Filmer och tv-serier bara på grund av att jag älskar filmer och tv-serier samt att jag under en period fick för mig att jag skulle bli forskare i ämnet.
Men något har hänt. Mitt behov av att äga har sakta tynat bort till förmån för passionen i att rensa och att frigöra ytor och hyllmetrar. Bokhyllan är i en ständig process av utrensning, filmhyllan lika så. Cd-skivorna, dessa reliker från en svunnen tid, har också halverats sedan vi flyttade från Vasastan men än är jag inte färdig.
Tanken är att jag bara ska behålla de skivor som jag vill lyssna på och som dessutom håller för en hel genomlyssning. Målet är att kunna öppna skåpet och bara plocka en skiva och bli amen typ lika glad oavsett vilken det blir. Metoden jag arbetat fram går ut på att Olof och Greta får rafsa fram några skivor var (vilket gör dem rödblommiga av upphetsning! Att få riva ut saker ur ett skåp! Overkligt wow!) och sedan lyssnar vi på dem. En efter en. Eller snarare, vi försöker lyssna på dom för oj vad mycket musik jag har i mina hyllor som inte lägre håller. Antingen känns de hemskt daterade i sitt sound eller produktion eller så står de kanske snarare för en period i mitt liv som skaver, där tonerna tar mig till ställen som inte gör mig något vidare glad. Dessutom: antalet skivor som bara innehåller en bra låt = många. Och antalet skivor som jag köpt och behållit för att det är sånt som man "borde gilla" = alldeles för många.
Det är lite terapeutiskt det här. Det ska jag säga er. Många turer ner för minnenas boulevarder. Det är inte rakt igenom härligt men ganska roligt och, ja, befriande.
Men något har hänt. Mitt behov av att äga har sakta tynat bort till förmån för passionen i att rensa och att frigöra ytor och hyllmetrar. Bokhyllan är i en ständig process av utrensning, filmhyllan lika så. Cd-skivorna, dessa reliker från en svunnen tid, har också halverats sedan vi flyttade från Vasastan men än är jag inte färdig.
Tanken är att jag bara ska behålla de skivor som jag vill lyssna på och som dessutom håller för en hel genomlyssning. Målet är att kunna öppna skåpet och bara plocka en skiva och bli amen typ lika glad oavsett vilken det blir. Metoden jag arbetat fram går ut på att Olof och Greta får rafsa fram några skivor var (vilket gör dem rödblommiga av upphetsning! Att få riva ut saker ur ett skåp! Overkligt wow!) och sedan lyssnar vi på dem. En efter en. Eller snarare, vi försöker lyssna på dom för oj vad mycket musik jag har i mina hyllor som inte lägre håller. Antingen känns de hemskt daterade i sitt sound eller produktion eller så står de kanske snarare för en period i mitt liv som skaver, där tonerna tar mig till ställen som inte gör mig något vidare glad. Dessutom: antalet skivor som bara innehåller en bra låt = många. Och antalet skivor som jag köpt och behållit för att det är sånt som man "borde gilla" = alldeles för många.
Det är lite terapeutiskt det här. Det ska jag säga er. Många turer ner för minnenas boulevarder. Det är inte rakt igenom härligt men ganska roligt och, ja, befriande.