Så, nu har jag slagit min första bea. Det gick sådär. Det blev en sås till sist, om man nu kan kalla det stabbiga, smöriga, svagt gryniga för en sås? Smakmässigt tycker jag nog att även den mest mediokra köpebean är godare än det där jag höll på att vispa ihjäl mig för i fredags afton.
Jag använde ett recept som jag hittade i Per Morbergs kokbok om svensk husmanskost. Det innehöll:
350 g smör
2 schalottenlökar
1 kvist dragon i vinäger
8 hela vitpepparkorn
1/2 dl rödvinsvinäger
1/2 dl vatten
4 äggulor
1 msk hackad persilja
1 msk hackad dragon
salt och nymalen vitpeppar
Och enligt anvisningar smälte jag smöret sakta. Jag kokade löken, dragonen och vitpepparkornen i vinäger och vatten och lät det reducera till hälften. Jag silade ner lökskyn i en ny kastrull och ställde den i hett vattenbad där jag vispade ner äggulorna till en tjock sås. Vidare tog jag bort kastrullen från vattenbadet och vispade ner smöret (ej den vita bottensatsen) i en fin stråle.
Ändå skar den sig. Två gånger till och med.
Jag lyckades rädda såsen båda gångerna. Första gången genom att göra en ny bottensats av en äggula och lite vatten (i ett vattenbad). Andra gången med hjälp av lite ljummet vatten. Men ändå tycker jag att slutresultatet blev för smörigt, för smakfattigt och lite för grynigt.
Så särskilt lustfyllt var det inte. Jag hade värk i armen av allt vispande. Och så Olof och Greta på det. Grinandes och ylandes runt mina ben. Den där venen i pannan vänner. Den där venen. Mycket framträdande. Lika så bekymmersrynkan mellan ögonbrynen som nu är bortom all botoxräddning.
Hum. Ja, jag får fortsätta att jobba med detta. Att slå en bra bea är ett av mina nyårsmål och med tanke på att alla våra fredagsmiddagar framöver förmodligen kommer att bestå av proteinkälla, köpstrips och bea så har jag många tillfällen kvar att öva på.
Är det föresten någon av er som har något tips att komma med? Någon som har slagit en bea och faktiskt blivit nöjd med resultatet? Kan denne hen bli min coach? Min beacoach.
Jag använde ett recept som jag hittade i Per Morbergs kokbok om svensk husmanskost. Det innehöll:
350 g smör
2 schalottenlökar
1 kvist dragon i vinäger
8 hela vitpepparkorn
1/2 dl rödvinsvinäger
1/2 dl vatten
4 äggulor
1 msk hackad persilja
1 msk hackad dragon
salt och nymalen vitpeppar
Och enligt anvisningar smälte jag smöret sakta. Jag kokade löken, dragonen och vitpepparkornen i vinäger och vatten och lät det reducera till hälften. Jag silade ner lökskyn i en ny kastrull och ställde den i hett vattenbad där jag vispade ner äggulorna till en tjock sås. Vidare tog jag bort kastrullen från vattenbadet och vispade ner smöret (ej den vita bottensatsen) i en fin stråle.
Ändå skar den sig. Två gånger till och med.
Jag lyckades rädda såsen båda gångerna. Första gången genom att göra en ny bottensats av en äggula och lite vatten (i ett vattenbad). Andra gången med hjälp av lite ljummet vatten. Men ändå tycker jag att slutresultatet blev för smörigt, för smakfattigt och lite för grynigt.
Så särskilt lustfyllt var det inte. Jag hade värk i armen av allt vispande. Och så Olof och Greta på det. Grinandes och ylandes runt mina ben. Den där venen i pannan vänner. Den där venen. Mycket framträdande. Lika så bekymmersrynkan mellan ögonbrynen som nu är bortom all botoxräddning.
Hum. Ja, jag får fortsätta att jobba med detta. Att slå en bra bea är ett av mina nyårsmål och med tanke på att alla våra fredagsmiddagar framöver förmodligen kommer att bestå av proteinkälla, köpstrips och bea så har jag många tillfällen kvar att öva på.
Är det föresten någon av er som har något tips att komma med? Någon som har slagit en bea och faktiskt blivit nöjd med resultatet? Kan denne hen bli min coach? Min beacoach.