Det här är en av de vanligaste synerna hemma hos oss nu för tiden. Greta har alltid gillat att klättra och har nu under de senaste dagarna upptäckt att hon kan klättra högre, mycket högre, än vad hon kunnat tidigare. Hon är en säker klättrerska så jag är aldrig särskilt orolig men minst en gång om dagen hör jag ett ynkligt jämrande från någonstans i lägenheten. Då är det Greta som tagit sig upp någonstans men sen inte vågar ta sig ner igen. Så sitter hon där med vita knogar, fastklamrad i någon hylla eller så. Trots viss gullighet ser jag ändå fram mot att den här fasen ska gå över.
↧