Tanken var att jag skulle sitta här nu med ett körkort i handen. Eller inte i handen precis, det skulle vara på väg, eller, jag skulle ha kört upp idag. Det är vad jag försöker säga. Men nu blev det inte så. Jag orkade inte. Jag ville inte. Plötsligt kände jag mig inte redo. Gråtande, eftersom jag är en person som lever med mina känslor utanpå kroppen just nu, bokade jag om uppkörningstiden. Det har varit och är lite för mycket som pågår just nu för att jag ska orka ta det där himla körkortet också. Vaccinationen igår med påföljande mycket ledsen dotter utgjorde den där berömda droppen. Så nu ser planen ut som följer: En sak i taget. Först få jobbsituationerna att fungera. Sen begravning. Sen körkort.
↧