Den började bra med uppgång noll sex tjugo (gjorde till och med vinnargester i sängen i morse när jag såg vad klockan var när lejonungen började sitt
roar) och sedan lite avslappnad läsning om snökulor inne i arbetsrummet.
Sen. Det totala kaos som två barn samt två gosiga kaniner hinner skapa under den korta tid som mamman skalade potatis. Overkligt. Samt deppigt eftersom det var jag som behövde städa ihop allt igen.
På grund av att tre av tre familjemedlemmar låg farligt nära galenskapen i förmiddags så klädde vi på oss och gick ut. Men. Så himla sämst dag att vara föräldraledig på.
Jag menar vädret. Så vidrigt idag.
Men okej. Barnen yrde runt och skrattade och var så glada så det var bara svälja ner alla känslor av obegriplighet i detta att jag har blivit en ur-och-skur-mamma. (Men ändå:
hur gick det till? Vad hände? Vad har hänt med mig? Vem är jag?)
Väl inne igen fördrev vi tiden tills dess att potatisen skulle koka klart med att Greta fick dra mig lite i håret medan Olof låg på golvet vid mina fötter med en gosig kanin. Lunchen genomfördes med växelgråt av två hemskt trötta barn.
Nu sover barnen och ett bud har varit här och lämnat ett paket. Ett paket
från mig
till mig. Eftersom jag är ett presentgeni kan såna här bra saker hända på en annars rätt så shitty dag. Vi får se hur denna seismografiskt jordbävningsrekordartade dag fortsätter? Med tanke på att den är rätt bra nu borde det gå utför. Vi får se. Den kan ju också fortsätta uppåt? Jodå visst kan den det.
