Det hade varit så lätt att inte ta bilen idag. Det sista jag sa till Ulf innan jag somnade igår var att jag gärna skulle vilja ha med honom i bilen första gången jag skulle köra själv. Bara som en backup liksom. För att vara på säkra sidan och alla dom argumenten. För att köra själv – första gången – genom Stockholms innerstad i morgonrusning låter inte ens på papper som en bra idé. Men jag gjorde det. Jag bara gjorde det. Peppad av Ulf som är så bra i såna här situationer. Han sa flera gånger att det väl var klart att jag skulle ta bilen till jobbet. Särskilt idag då det regnade så. Vid alla stunder av tvivel så fanns han där och knuffade upp humöret och modet. Så jungfruturen själv i bilen gick alltså över hela Kungsholmen, via Fredsgatan, Gustaf Adolfs torg, Kungsträdgården, Nybrokajen och Strandvägen. Och allt gick som en dans. Som en himla dans! Jag lyssnade till och med på radio och allt kändes så märkligt självklart. Det är väl klart att mitt liv skulle kunna se ut så här. Att jag åker genom min vackra stad i regnet, själv i en bil nynnandes på en melodi. Frånsett miljöaspekten som suger i ekvationen så kändes allt fint. Finare än fint.
Så hade jag en mötesintensiv dag igen. Jag och Markus mötte först en scenograf som vi hoppas att få jobba med och allt sånt är helt nytt för mig som alltid jobbat med radio tidigare. Efter scenografen kom vår domare för en träff och vi satte in henne i den programutveckling som vi jobbat med under några veckor. Efter en snabb och sen lunch träffade vi till sist en studioman som vi kommer att jobba med i höst. Efter dessa tre toppenmöten var jag helt slut. Slut i huvudet. Slut som programartist.
Så jag gick ut. Till bilen. Min bil, och det var en sån knäpp sak att göra. Att låsa upp den, lägga handväskan i passagerarsätet och lägga i backen. Själv. Och det var väl cirka vid det här momentet som något lite oroligt dök upp i kroppen. För jag insåg att jag aldrig har kört bilen hem från mitt jobb. Upplägget under alla mornar med övningskörning har sett ut så att jag kört till jobbet och övat på parkeringar och att backa runt hörn och sånt. Sen har jag åkt kollektivt hem. Hjälp! Hur skulle jag ta mig hem?! Innan jag rullade ut från tv-husets parkering ringde jag Ulf för att få lite tips. Men han svarade inte och ... ja, det var väl bara att lösa det hela själv. Ad hoc som man säger.
Så jag satt i köer på Strandvägen. Hade tur och kunde byta fil så att jag kunde fortsätta in på Hamngatan, rulla förbi NK och köra in längsmed Gallerian. Sedan ner till Tegelbacken och via Stadshuset körde jag sedan Norr Mälarstrand hem.
Allt gick bra och att jag gjorde det, att jag bara gjorde det: satte mig i bilen sådär på en gång och körde första dagen med körkort gör att jag blir så stolt över mig själv. Tänk att jag var en sån modig en. Jag älskar det.
Och ps. TACK för alla era grattis och hurrarop i det förra inlägget. Jag blir alldeles varm och fylld av blommor i hela kroppen tack vare er! ♥
Så hade jag en mötesintensiv dag igen. Jag och Markus mötte först en scenograf som vi hoppas att få jobba med och allt sånt är helt nytt för mig som alltid jobbat med radio tidigare. Efter scenografen kom vår domare för en träff och vi satte in henne i den programutveckling som vi jobbat med under några veckor. Efter en snabb och sen lunch träffade vi till sist en studioman som vi kommer att jobba med i höst. Efter dessa tre toppenmöten var jag helt slut. Slut i huvudet. Slut som programartist.
Så jag gick ut. Till bilen. Min bil, och det var en sån knäpp sak att göra. Att låsa upp den, lägga handväskan i passagerarsätet och lägga i backen. Själv. Och det var väl cirka vid det här momentet som något lite oroligt dök upp i kroppen. För jag insåg att jag aldrig har kört bilen hem från mitt jobb. Upplägget under alla mornar med övningskörning har sett ut så att jag kört till jobbet och övat på parkeringar och att backa runt hörn och sånt. Sen har jag åkt kollektivt hem. Hjälp! Hur skulle jag ta mig hem?! Innan jag rullade ut från tv-husets parkering ringde jag Ulf för att få lite tips. Men han svarade inte och ... ja, det var väl bara att lösa det hela själv. Ad hoc som man säger.
Så jag satt i köer på Strandvägen. Hade tur och kunde byta fil så att jag kunde fortsätta in på Hamngatan, rulla förbi NK och köra in längsmed Gallerian. Sedan ner till Tegelbacken och via Stadshuset körde jag sedan Norr Mälarstrand hem.
Allt gick bra och att jag gjorde det, att jag bara gjorde det: satte mig i bilen sådär på en gång och körde första dagen med körkort gör att jag blir så stolt över mig själv. Tänk att jag var en sån modig en. Jag älskar det.
Och ps. TACK för alla era grattis och hurrarop i det förra inlägget. Jag blir alldeles varm och fylld av blommor i hela kroppen tack vare er! ♥