Denna ypperliga lördag i viken började med två barn som prompt ville sitta i öppenspisen. Eller, på kanten till den men i alla fall: hum.
På förmiddagen åkte vi in till Norrtälje på loppis.
På grund av soon-to-be-two-relaterade humörsvängningar fick lejonungarna sitta i skuffen och leka med sina loppisfynd medan mamman kikade vidare. Det ena barnet var nöjd med upplägget, det andra ... well, inte.
Vi åkte strax tillbaka hem till stugan. Alla glada och nöjda.
Där tittade vi på blommor.
Och förstörde sådana.
En god stund stod sedan Olof och Greta så här och stirrade rätt in i de märkliga granarna (någon som vet vad detta är för träd/buskslag?) samt rododendronbusken. Okej.
Sen gick vi på promenad!
Till havet som var mer än redo för båtarna.
Olof och Greta var "sådär" imponerade av havet. Gruset däremot = *håller ihop pekfinger samt tumme*
Vidare mot skogen.
Som på alla promenader så måste man få vila ibland.
Ja, okej. Så vidare mot skogen.
Och så vitsipporna.
Och calvadosen.
Middagen lagades.
Och rätt månad kom på plats i vår tavelram.
Med näsan i min sons hår tittade vi på Pippi innan läggdags. Trots att jag ser helt knäppt trött ut (vilket jag också var) så var jag så himla nöjd här. För det är dom här stunderna i livet va? Dom här stunderna som jag på något sätt lever för.
Dagen efter vaknade vi till ett frostnupet Hummelviken. Då åkte vi hem. Inte för att frost kan få oss ta till flykten så lätt utan för att vi hade planerat det så. Åh, vilken fin helg vi hade i viken. Jag längtar redan till nästa.
