Plötsligt hände det. Proppen gick ur och på två dagar har vi nu blivit erbjudna ytterligare fyra förskoleplatser (förutom de vi redan skrivit papper på). Wow, jag menar wow! Eftersom vi gillar att göra medvetna val, och det val vi gjort hittills varit baserade på faktumet om att "det var det enda erbjudandet vi hade" så bestämde vi oss för att utforska våra två nya förslag. Kanske var det något som skavde med den förskola som vi var till i fredags? För att sätta den känslan i perspektiv tycker jag att det är bra att besöka de här förskolorna som vi fått erbjudande om. Dyker det upp något som känns Helt Rätt så kommer jag ju att veta det, inte sant? Magkänslan, jag pratar om magkänslan mina vänner.
Så hur har det då gått? Till att börja med: Igår fick vi besked om två förskoleplatser via den kommunala kön. Idag besökte vi den förskolan och den kan väl med ett ord beskrivas som kaotisk. På väg därifrån var jag så tacksam att jag nästan ville gråta över att vi redan hade ett annat alternativ i augusti. Det var så rörigt under vårt besök att jag fick stresstinnitus på plats. Till exempel: En liten, visserligen rätt gullig, tjej stalkade Greta genom att då och då ställa sig typ tio centimeter från Gretas ansikte och bara stirra. Efter två rum och tio minuter började till och med jag började känna mig psykad av den här minipersonen men personalen gjorde inget utan mumlade något om att Greta verkade svårflörtad. Greta backade runt med sina armar sträckta rakt ut framför sig och sa nä, nä, nä samtidigt som hon skakade på huvudet. När hon till sist flydde upp i min famn gjorde samma personalsperson analysen att Greta nog var "mammig".
Alltså!
En annan sak: Under hela vår tur stod en samling barn (en avdelning?) och stirrade på en gigantisk skärm där de tittade på olika youtubeklipp som What does the fox say, Lollo och Bernies dansskola och Babblarna. Jag förstår att det kan gå upp och ner i energi och ljudnivå på en förskola och kanske hade vi tajmat med den så kallade oturen. Men yikes! ändå. Förutom att förskolan inte har någon chef tillsatt ännu så ligger den i en av stans mest trafikerade korsningar och en femton minuters promenad hemifrån. Så nej. Där kommer Oggi inte börja i augusti. Detta var alltså platserna vi fick genom den kommunala köns system med garantiplatser.
Parentes: På väg hem mötte vi en av våra grannar. Hon berättade att de bestämt sig för att byta förskola pga att deras nuvarande förskola ligger precis bredvid stadens sprutbytesprogram. Det har lett till att personalen vid ett tillfälle hittat en kanyl i sandlådan och att en hög person vimsat runt inne på förskolans område med sprutor i händerna här om veckan. Vi har den förskolan som en av våra val i den kommunala kön. Den ska vi ta bort. Slut parentes. Öppnar parentesen igen och gissar högt vad nästa erbjudande från kommunen annars skulle vara? Slut-slut parentes.
Så kom vi hem, lite omtumlade av allt förskolerelaterat vi fått processa under den senaste halvtimmen, då min telefon ringer. Och på studs blev vi erbjudna två platser till en annan förskola som ligger i en park lite längre bort i stadsdelen. Imorgon ska vi gå dit på ett besök, så, för den som är intresserad så kommer det alltså att komma en fortsättning.
Ps. Jag förstår även att det så klart finns bra saker med dagens förskola. För jag noterade att pedagogerna verkade rara och att barnen var fina. De föräldrar som susade förbi tycktes också vettiga. Men ändå. Magkänslan ropade nej! Det där stället var inget för oss.
Så hur har det då gått? Till att börja med: Igår fick vi besked om två förskoleplatser via den kommunala kön. Idag besökte vi den förskolan och den kan väl med ett ord beskrivas som kaotisk. På väg därifrån var jag så tacksam att jag nästan ville gråta över att vi redan hade ett annat alternativ i augusti. Det var så rörigt under vårt besök att jag fick stresstinnitus på plats. Till exempel: En liten, visserligen rätt gullig, tjej stalkade Greta genom att då och då ställa sig typ tio centimeter från Gretas ansikte och bara stirra. Efter två rum och tio minuter började till och med jag började känna mig psykad av den här minipersonen men personalen gjorde inget utan mumlade något om att Greta verkade svårflörtad. Greta backade runt med sina armar sträckta rakt ut framför sig och sa nä, nä, nä samtidigt som hon skakade på huvudet. När hon till sist flydde upp i min famn gjorde samma personalsperson analysen att Greta nog var "mammig".
Alltså!
En annan sak: Under hela vår tur stod en samling barn (en avdelning?) och stirrade på en gigantisk skärm där de tittade på olika youtubeklipp som What does the fox say, Lollo och Bernies dansskola och Babblarna. Jag förstår att det kan gå upp och ner i energi och ljudnivå på en förskola och kanske hade vi tajmat med den så kallade oturen. Men yikes! ändå. Förutom att förskolan inte har någon chef tillsatt ännu så ligger den i en av stans mest trafikerade korsningar och en femton minuters promenad hemifrån. Så nej. Där kommer Oggi inte börja i augusti. Detta var alltså platserna vi fick genom den kommunala köns system med garantiplatser.
Parentes: På väg hem mötte vi en av våra grannar. Hon berättade att de bestämt sig för att byta förskola pga att deras nuvarande förskola ligger precis bredvid stadens sprutbytesprogram. Det har lett till att personalen vid ett tillfälle hittat en kanyl i sandlådan och att en hög person vimsat runt inne på förskolans område med sprutor i händerna här om veckan. Vi har den förskolan som en av våra val i den kommunala kön. Den ska vi ta bort. Slut parentes. Öppnar parentesen igen och gissar högt vad nästa erbjudande från kommunen annars skulle vara? Slut-slut parentes.
Så kom vi hem, lite omtumlade av allt förskolerelaterat vi fått processa under den senaste halvtimmen, då min telefon ringer. Och på studs blev vi erbjudna två platser till en annan förskola som ligger i en park lite längre bort i stadsdelen. Imorgon ska vi gå dit på ett besök, så, för den som är intresserad så kommer det alltså att komma en fortsättning.
Ps. Jag förstår även att det så klart finns bra saker med dagens förskola. För jag noterade att pedagogerna verkade rara och att barnen var fina. De föräldrar som susade förbi tycktes också vettiga. Men ändå. Magkänslan ropade nej! Det där stället var inget för oss.