Jag förstår att det kan börja kännas tjatigt detta. Ännu en morgon med bild på altan/palm/pool/etc. För oss som var där kändes det dock aldrig som upprepningar. Bara som att vi alltid skulle vilja vakna så där.
Men för att inte tråka ut er fullständigt kan jag berätta lite om vårt hotell. Vi hade alltså ett rum med så kallad swim-out.
Det betyder att man har en pool precis utanför sin altan som man delar med cirka sex andra rum. Vi hade bokat så att våra tre rum låg intill varandra (mitt, Ulfs och Oggis - min systers - mina föräldrars). Det var en mycket härlig och spexig grej det där att vi kunna simma till varandra.
Grinden gjorde att vi kunde ha vår altandörr öppen utan risk att någon av Oggisarna skulle trilla ner i vattnet. Genom grinden kunde de även hålla koll på oss som var i poolen. Lilla Greta, så badsugen va?
Det är klart att hon fick ansluta till mamman och mostern.
Vips hade det blivit kväll på vår näst sista dag vid Medelhavet och vi åt vår sista middag i hotellrestaurangen. Jag brukar i normala fall inte gå igång så särskilt på bufféer men detta hotell har faktiskt helt sjukt god mat. Allt jag åt var jättegott och vi var alla nöjda: barnen, vi finsmakare, den som inte är så himla knusslig samt min syster som är vegetarian.
På kvällen upptäckte Oggi att det där med att åka glashiss var en fantastiskt rolig sak att göra. Så då gjorde de det. Några gånger. Och med några menar jag många.
På väg tillbaka till rummet tog Ulf några sensationellt fina kvällsbilder också.
Jag saknar detta.
Jag avslutar med en klassisk blixtbild på mig, mina föräldrar, min syster och mina barn. Bakom kameran står min man. Åh, vad jag älskar det här gänget.
Men för att inte tråka ut er fullständigt kan jag berätta lite om vårt hotell. Vi hade alltså ett rum med så kallad swim-out.
Det betyder att man har en pool precis utanför sin altan som man delar med cirka sex andra rum. Vi hade bokat så att våra tre rum låg intill varandra (mitt, Ulfs och Oggis - min systers - mina föräldrars). Det var en mycket härlig och spexig grej det där att vi kunna simma till varandra.
Grinden gjorde att vi kunde ha vår altandörr öppen utan risk att någon av Oggisarna skulle trilla ner i vattnet. Genom grinden kunde de även hålla koll på oss som var i poolen. Lilla Greta, så badsugen va?
Det är klart att hon fick ansluta till mamman och mostern.
Vips hade det blivit kväll på vår näst sista dag vid Medelhavet och vi åt vår sista middag i hotellrestaurangen. Jag brukar i normala fall inte gå igång så särskilt på bufféer men detta hotell har faktiskt helt sjukt god mat. Allt jag åt var jättegott och vi var alla nöjda: barnen, vi finsmakare, den som inte är så himla knusslig samt min syster som är vegetarian.
På kvällen upptäckte Oggi att det där med att åka glashiss var en fantastiskt rolig sak att göra. Så då gjorde de det. Några gånger. Och med några menar jag många.
På väg tillbaka till rummet tog Ulf några sensationellt fina kvällsbilder också.
Jag saknar detta.
Jag avslutar med en klassisk blixtbild på mig, mina föräldrar, min syster och mina barn. Bakom kameran står min man. Åh, vad jag älskar det här gänget.