Nämen, plötsligt en dag blev det shortsväder woop woop! Vi firade detta med att ta en lite längre förmiddagspromenad bort till en sjö.
Som en bonus passerade vi en hel äng med midsommarblomster.
När jag tänker på sommaren tänker jag ofta på hur härligt det skulle vara att se min familj lite så där slarvigt utspridd över en enkel grusgång på väg ner till en badplats. Nu kan jag säga: check! på den tanken.
Och dessutom, låt mig säga detta: vilken badplats vi kom fram till!
Den ligger i Infjärden på andra sidan om stora vägen från Hummelviken.
Enda abret. Barnen ba: ut till bryggkanten fort!
Vi föräldrar ba: Nej! (Förutom jag då som sa: But first, let me take a photo.)
Så här missnöjd blev delar av barnbebisparken när de inte fick balansera på kanten längst ut på bryggan. Över huvud taget är det mycket protesterade som går ut på att stampa iväg några meter och lägga sig ner nu för tiden. Det känns igen va? Undrar när, och varför, man slutade med detta som proteststrategi?
Nåja. Tillbaka i stugan, efter att barnen somnat för sin efterlunchvila spenderade jag en god stund i lugn och ro på denna solstol.
Där låg jag och tänkte på hur förtjust jag är i vår stuga.
Sedan vaknade barnen och det var en helt perfekt timing för det var faktiskt så att jag höll på att längta ihjäl mig efter dom.
Olof har blivit en sån tonåring i det senaste. Han har så svårt för att vakna efter lunchvilan. Vill bara ligga och trula och gosa med sina kaniner. Det enda som kan få sprutt på honom är om vi lockar med välling eller glass eller vattenmelon.
Men han kom igång så småningom. Och vad gjorde han då? Gick till skottkärran så klart. Denna gång med sin lilla skottkärra. Geni.
Sen skulle vi klippa gräset. Det tycker Olof inte om. Inte det minsta. Han är mycket känslig för ljud generellt han vår lille Olof. Så vi introducerade honom för hörselkåpor och oh boy vad han älskade dom. Älsk älsk älskade dom!
Den sena eftermiddagen veg vi sedan åt att sopa ute i skogen.
Vi håller nämligen på att ta fram bergsknallar på vår tomt ur mossan osv.
Vi spenderade också en god stund med att länsa snåren på smultron.
Kvällen rundades av med vattenmelon.
Och saga i soffan.
Bu och Bäär ganska populära just nu. Dom och
en bok om en tjej som heter Vera som letar kantareller i skogen men inte hittar några förrän hon kommer hem till stugknuten igen. Stor igenkänning på den sagan va. Stor igenkänning.
