Det var inte många kvällar som vi gick ner till badviken för ett dopp.
Men just denna kväll gjorde vi det.
Barnen badade, nej,
Greta badade. Vi andra var små och stora krukor.
Den bästa stunden vid alla bad är den här. Efter att hon badat och blivit lite kall och bara vill sitta i min famn och bli varm.
Då viskar jag i hennes öra att jag älskar den här stunden, att ha henne i min famn och så beskriver jag hur mycket jag myser. Då "uhum"ar hon till svar och livet va, livet blir så väldigt stort då.
Här låter vi oss underhållas av Olof.
Olof, vår lilla Olof som stod nere i strandkanten och letade stenar.
Som han kunde kasta. Långt kastar han nu.
Om och om igen.
Sen: speja ut över båtar och hav.
Det här var en magisk kväll nere i viken. En sån som jag kommer att spara i mitt hjärta så länge jag lever. Stunder av total harmoni är nämligen sådana jag sparar på.
Avslutningsvis: Olofyoga. Tack för ikväll!
