På eftermiddagen gick vi bort till sjön som ligger på andra sidan vägen. Ni vet den där sjön med en lovande badplats som vi hittade tidigare i våras? Nu var det människor på filtar och handdukar där och jag blev morsk och tog mig ett dopp! Jag som brukar vara en sån badkrukan annars bara gjorde det idag. Jag hoppade, nåja kröp ner för badstegen, ner i vattnet. Tog några simtag och gick sen upp till Ulf och barnen som satt vid strandkanten och tittade på. Premiärdopp den åttonde juni. Jag har väl aldrig varit med om maken?
Och på tal om makar durum-dum-dish! så tittade jag, Olof och Greta på prinsessbröllopet när vi kom tillbaka till stugan. Medan Ulf klippte gräset tårades mina ögon pga Estelle som ville vara med sin mamma när hon läste texten i kyrkan och pga Chris som såg ut som en gråtbomb mest hela tiden. Jag relaterade till hundra procent och ville bara pyssa på Ulf och barnen sen resten av kvällen. Kände enorm tacksamhet och kärleksfullhet och så vidare.
För tredje dagen i rad grillade vi till middag ikväll och för tredje dagen i rad lämnade jag matbordet med vinnarkänslor. Igår gjorde jag en grillsås till karrén som jag alltid brukar göra om somrarna till grillat och medan jag hackade löken till den blev jag filosofisk (och som alltid nu för tiden - lite gråtmild). Ni förstår, jag har lärt mig att göra den här såsen av min mamma och vi har ätit den så länge jag kan minnas. Nu vandrade tankarna till vad jag kommer att laga som Olof och Greta kommer att ta med sig och göra resten av sina liv? Såna tankar väckte den. Stora tackar. Storartade tankar.
Som sagt. Livet i viken behandlar oss väl.