Den här sommarförkylningen som jag har dratt på mig. Den som jag matat likt en surdeg med lite bad både på förmiddag, eftermiddag och ibland kväll. Och med vin. Den blir bara värre och värre av denna behandling konstigt nog? Igår skulle vi egentligen ha åkt på en fest hos en gammal kollega på hennes kolonilott men i och med den var gränsen nådd. Jag fick tyvärr tacka nej och istället packade vi ihop oss och åkte ut till viken. Havsluft ska ju vara bra för hälsan säger dom men jag vet inte jag.
Både Olof och Greta hostar dom också. Imorse vaknade jag av att stackars lille Olof höll på att hosta lungorna ur sig. Lagom till att han hostat klart satte jag igång. Sen Greta. Stackars Ulf. Och stackars oss andra, så klart. Nu sover Oggnog, kanske även Ulf? Jag ligger ute under ett parasoll och vilar. Snart ska jag läsa vidare i min bok Naomi & Elys kyssförbudslista, och den är väl okej men jag tror att jag i och med denna ska sluta upp med att läsa böcker som bara känns okej. Livet är för kort för att inte enbart läsa strålande litteratur. Men nu har jag inte med mig något alternativ och det är ju trivsamt att ligga under ett parasoll och läsa, på sista dagen innan jobb och allt drar igång.
Jag måste bara berätta: igår när vi kom ut till stugan så gick vi ganska omedelbart ner till vår badstrand. Vi fick sällskap av ett äldre par och nu menar jag äldre par. Och dom var så fina mot varandra. När de gick ut i vattnet höll de varandras händer och jag tänkte först att det var för balansens skull, men när de fortsatte att hålla om och i varandra medans de badade förstod jag att det var kärlek det handlade om. När de sedan kom upp på stranden la de sig intill varandra på en filt och slingrade ihop sina ben likt två tonåringar. Jag fick anstränga mig för att inte glo men jag blev så varm och mjuk av all kärlek.
Sedan dess har mina tankar vandrat till det här paret och jag funderar så på hur man gör för att behålla kärleken och varsamheten mot varandra så länge som hela livet. Och jag tänker att det är ett val man gör. Man väljer att kämpa och jobba för att uppnå det där vackra. Kärleken är inte gratis även om det kan kännas så i början av en förälskelse. Kärleken är ett jobb som man ska ta på allvar. Och man ska fortsätta att påminna sig om att ens partner är någon man väljer att vara med.
Och. Så länge vi fortsätter att välja varandra jag och Ulf, så länge vi tar den omtänksamma vägen tillsammans, så länge vi fortsätter att anstränga oss för att vara snälla mot varandra, så länge vi gör så: så kan jag faktiskt se oss på den där filten med benen ihopslingrade 40 år från nu.