En nationaldagslånghelg i Hummelviken

Så här var vår nationaldagslånghelg i Hummelviken:

På framsidan av vårt hus har vi låtit gräset växa och bli som en sommaräng. Just nu blommar tusentals prästkragar där. Åh.

Men på baksidan har vi klippt gräset så att det ska gå att vara där. Men se. Gräs det gillar inte våra barn.

Nej nej, inte det minsta faktiskt. Greta kunde inte komma upp på trallen nog snabbt. Olof hade mest panik över att han inte också redan var i säkerhet.

Olof tyckte att gräset var så obehagligt att han började krypa! Hejdå ålningen.

Mycket bättre blev det med en filt och ett parasoll mitt i allt det gröna. Det här är för övrigt två mycket vanliga poser hos våra barn. Greta som står upp och sträcker på sig och Olof som lägger sig ner och vilar lite snabbt.

Syrenerna blommade.

Och liljekonvaljerna. Som sagt.

Vi gick promenader ner till viken.

Barnen sov.

Och jag var glad och med telefonen i ständig beredskap. För vad då kan man fråga sig? Ja, det kan man verkligen göra.

Mest av allt hängde vi så här. Tillsammans i skuggan under parasollet.

Greta kände sig mäktig när hon lyckats få tag på både mina och Ulfs solglasögon. När hon har fått tag på något sådär dubbelt så gör hon det nöjdaste ljudet man kan tänka sig. Så rart på alla sätt och vis.

Vi såg också till att fylla på vattendepåerna. Barnen fick prova att dricka direkt ur vuxenflaska.

Det gick inte så bra.

Men vad spelar det för roll när man är så här rekordgullig?

Vi fikade mellanmål utomhus utan kläder. Och med "vi" menar jag "barnen". Jag och Ulf hade på oss våra kläder mest hela tiden.

Vi åt också alla våra måltider utomhus i vårt för ärendet mycket lämpade uterum.

Varje kväll grillade vi. Barnen fick smaka.

Den här gången hade vi med oss Olof och Gretas första spjälsäng, den som jag hade när jag var liten. Den visade sig fungera perfekt som lekhage (och som sovplats för Olof).

En dag åkte vi in till Norrtälje och köpte blommor som jag planterade. Jag älskar lavendel. Så mycket att it hurts.

Och en dag tittade vi på prinsessbröllopet.

Det hände ibland att vi var pajka lave pajka.

Och jänten lave jänten.

Men allra oftast var vi alla fyra tillsammans och hade det sådär fint som vi bara kan ha det när vi får vara tillsammans alla fyra. Utan en förfärlig massa måsten. Såna där dagar som han Mads pratade om i den där reklamen ni minns? Dagarna man minns.