Vi behövde åka ut till viken för att hämta hem den vagn som vi haft där för att ha den till förskolan. Det här var en varm och fin dag så vi gick ner till vår lilla badvik.
Här ute brukar det alltid ligga en röd segelbåt, jag vet inte om ni noterat det? Den hade i alla fall blivit träffad av blixten under ett åskoväder under veckan och kantrat. Vilken dramatik va?
Förutom den försvunna båten var allt som vanligt i vår vik. Vi gjorde prick allt som vi brukar göra. Som att bada i pool på tomten.
Och titta på ett avsnitt av Pippi ...
Samtidigt som jag gjorde i ordning ännu en fantastisk potatissallad.
Ulf grillade, Olof hoppade och Greta ...
Greta stekte.
Efter middagen plockade vi fram barnens inre konstnärer.
Olof ritade sida efter sida efter sida.
Greta hittade en annan canvas att utsmycka.
Fram mot kvällen tände vi en brasa som var intressant i cirka sexton sekunder.
Nästa morgon var jag som allra sjukast i min konstiga förkylning. Den började med att jag tappade rösten, sen fick jag feber, sist fick jag ont i halsen. Helt omvänt, som en Benjamin Button-förkylning kan man säga.
När det var dags för vår förmiddagspromenad visade barnen oss vägen. Det är fint hur precis de hittar överallt nu i vår vik.
Vi hängde som vanligt på bryggan.
Och barnen kastade sten samt fiskade med vasstrån.
Sedan åt vi bär. Blåbär.
Och gick ner till vår badstrand.
Barnen badade och vi letade efter snäckor och vackra stenar.
Greta hittade en mussla som hon gick runt och sög på. Urk.
Allt som allt hade vi ett jättefint (om än förtjylt) sista semesterdygn i vår stuga i viken i norra skärgården.
