Våra barn är tyvärr inte så värst intresserade av musik och dans. Detta är något jag skulle kunna ligga vaken och grubbla över om nätterna eftersom jag själv har så oerhört mycket musik i mig. Jag är musikalisk och har alltid kunnat sjunga och förstått mig på rytmer och harmonier. Olof och Greta = not so much.
Men på den här punkten verkar förskolan göra något med barnen. Eftersom båda två fortfarande prompt vägrar att prata med oss så sjunger dom med rörelser. Den här med båten som stänker och tänker och fiskar som viskar har blivit något av en favorit. Så lite då och då kommer de med händerna kupade som en båt och då vet jag vad min uppgift är. Då sjunger jag och de lever ut sina tolkningar och jag känner att vi ändå hör ihop på ett alldeles glimrande vis. Jag och mina musikointresserade barn.