Fråga: när kan man börja kalla sig själv för en tränande människa utan att det känns som att man hittar på? Om jag gör en empirisk undersökning med mig som enda underlag är svaret att man inte kan det när man är inne på sin blott tredje vecka.
Men så är det ju ändå, på alla sätt. Detta är min tredje vecka med er som coacher och låt mig redovisa hur bra det har funkat även denna vecka med er som piskmorötter:
Fredag: fortsatte med löpprogrammet, del tre av vecka två: 14 minuter rask gång samt löpning.
Måndag: Del ett av vecka 3 av löpprogrammet. 14 minuter rask gång och löpning.
Onsdag: Del två av vecka 3 av löpprogrammet. 15 minuter rask gång och löpning.
I tillägg till detta har jag cyklat till och från jobbet två dagar. Nu har jag visserligen en elcykel men jag måste trampa den för att den ska kicka igång drivet. Det är 6,5 km enkel väg, you do the math. Nej förresten, jag gör det: 26 km har jag cyklat dessutom. Wow.
Reflektioner: En del pigga saker har hänt denna vecka och fram tills att jag var ute och sprangish igår skulle jag säga att allt har känns lätt och kul. Men igår var det jobbigt. Fy tusan. Kanske berodde det på att jag hade haft världens mest intensiva arbetsdag innan? Jag trodde att det skulle bli skönt att springa av mig den men i stället blev det det tyngsta passet hittills. Och då är det ju inte några brakpass jag förbundit mig till. Vi får se hur det känns när jag ger mig på nästa del av löpprogrammet till helgen.
Den piggaste saken denna vecka var när jag köpte nya löparkläder. Alltså. Alltså! Det är med ett sånt självförtroende jag nu smälter in bland Kungsholmsstrands joggers. Kanske kan ni få se en bild på min outfit? Den är ganska gråsvart kan man säga men med starka rosa inslag. Hur kommer det sig att träningskläder blivit så neoniga funderar jag en del på, men inte jättemycket.
En sak som jag inte ska göra om är att prata om träning med riktiga träningsproffs. Vi har lite svårt att mötas i ett samtal kan man säga. Så här. Jag fick feeling en dag och tänkte att jag kunde prata lite med två av mina kollegor om övningar och sånt. Jag jobbar nämligen med Nassim Al Fakir som nog är den mest vältränade person jag känner och en kille som kallas Lavan som är tränare och mästare i en ganska avancerad kampsport. Ni kan ju tänka er scenariot. Där sitter jag, en slapp person som älskar tryffelsalami mest av allt i hela världen, mellan två totala muskel- och kraftpaket som tränar varje dag I kid you not. Det jag trodde skulle bli ett kul samtal och kanske en pepp till mig och bloggen blev helt HELT överavancerad. Samtalet avslutades med att jag backade ut ur rummet och ropade "amen ni förstår ju inte var jag kommer ifrån! Jag vill bara gå runt i en delikatessaffär och plocka på mig tryffelsalami och brieostar! Det är den enda träning jag gjort i hela mitt liv!" Men om det finns någon som är intresserad så var deras råd: Gå inte till en PT och kalla aldrig det du gör för träning. (Obs: detta var inte riktat mot bara mig utan mer menat som att ingen ska kalla det man gör för att träna för då blir det typ "jobb". Jag tror att det var så han menade.)
Vi får se. Nu blev jag ändå lite peppad på att få några övningar av dessa två galningar som jag kan hålla på med varje vecka? Som ett experiment kan man kanske säga? Det kanske kan bli kul? Eller underhållande i alla fall. Äh, vi får se. Vi får se.
Men så är det ju ändå, på alla sätt. Detta är min tredje vecka med er som coacher och låt mig redovisa hur bra det har funkat även denna vecka med er som piskmorötter:
Fredag: fortsatte med löpprogrammet, del tre av vecka två: 14 minuter rask gång samt löpning.
Måndag: Del ett av vecka 3 av löpprogrammet. 14 minuter rask gång och löpning.
Onsdag: Del två av vecka 3 av löpprogrammet. 15 minuter rask gång och löpning.
I tillägg till detta har jag cyklat till och från jobbet två dagar. Nu har jag visserligen en elcykel men jag måste trampa den för att den ska kicka igång drivet. Det är 6,5 km enkel väg, you do the math. Nej förresten, jag gör det: 26 km har jag cyklat dessutom. Wow.
Reflektioner: En del pigga saker har hänt denna vecka och fram tills att jag var ute och sprangish igår skulle jag säga att allt har känns lätt och kul. Men igår var det jobbigt. Fy tusan. Kanske berodde det på att jag hade haft världens mest intensiva arbetsdag innan? Jag trodde att det skulle bli skönt att springa av mig den men i stället blev det det tyngsta passet hittills. Och då är det ju inte några brakpass jag förbundit mig till. Vi får se hur det känns när jag ger mig på nästa del av löpprogrammet till helgen.
Den piggaste saken denna vecka var när jag köpte nya löparkläder. Alltså. Alltså! Det är med ett sånt självförtroende jag nu smälter in bland Kungsholmsstrands joggers. Kanske kan ni få se en bild på min outfit? Den är ganska gråsvart kan man säga men med starka rosa inslag. Hur kommer det sig att träningskläder blivit så neoniga funderar jag en del på, men inte jättemycket.
En sak som jag inte ska göra om är att prata om träning med riktiga träningsproffs. Vi har lite svårt att mötas i ett samtal kan man säga. Så här. Jag fick feeling en dag och tänkte att jag kunde prata lite med två av mina kollegor om övningar och sånt. Jag jobbar nämligen med Nassim Al Fakir som nog är den mest vältränade person jag känner och en kille som kallas Lavan som är tränare och mästare i en ganska avancerad kampsport. Ni kan ju tänka er scenariot. Där sitter jag, en slapp person som älskar tryffelsalami mest av allt i hela världen, mellan två totala muskel- och kraftpaket som tränar varje dag I kid you not. Det jag trodde skulle bli ett kul samtal och kanske en pepp till mig och bloggen blev helt HELT överavancerad. Samtalet avslutades med att jag backade ut ur rummet och ropade "amen ni förstår ju inte var jag kommer ifrån! Jag vill bara gå runt i en delikatessaffär och plocka på mig tryffelsalami och brieostar! Det är den enda träning jag gjort i hela mitt liv!" Men om det finns någon som är intresserad så var deras råd: Gå inte till en PT och kalla aldrig det du gör för träning. (Obs: detta var inte riktat mot bara mig utan mer menat som att ingen ska kalla det man gör för att träna för då blir det typ "jobb". Jag tror att det var så han menade.)
Vi får se. Nu blev jag ändå lite peppad på att få några övningar av dessa två galningar som jag kan hålla på med varje vecka? Som ett experiment kan man kanske säga? Det kanske kan bli kul? Eller underhållande i alla fall. Äh, vi får se. Vi får se.