Det är första advent och idag tände vi, precis som så många andra, det första ljuset i vår adventsljusstake. Jag förklarade, försökte i alla fall förklara, för Olof och Greta att vi skulle tända ett ljus till varje söndag framöver och att vi ska åka till mormor och morfar för att fira jul när det fjärde ljuset tänts. Jag vet inte precis hur mycket de förstod men slutklämmen gjorde dem båda två mycket uppspelta. De älskar nämligen sin mormor och morfar och när de dessutom fick veta att deras kusiner och moster och morbror med fru också skulle vara där blev lyckan ännu större.
Själv har jag haft en hemskt tung dag idag. Den oerhört märkliga och svåra jobbveckan som ligger bakom mig kom ikapp i morse och drog ner mig. Jag har varit helt knäckt till och från under dagen och nu är jag helt slut. Att då få gå runt i lägenheten med de skeva väggarna och titta på och röra vid vårt adventspynt har varit fint, jag skulle till och med vilja säga helande om det inte fick mig att låta så flummig.
Nå. Så här fint har vi det här hemma just nu. Det här är bilder som jag kommer att uppskatta extra mycket om ett år när det är dags att pynta igen. Så en liten hälsning: så som det är pyntat nu är jättefint Erika. Du är nöjd på gränsen till självgod över hur trivsamt du har det så Erika, du behöver inte tänka något mer på detta när det nu är dags för att pynta igen – i år 2015 *wooohooo* hälsning från dåtiden till framtiden *mmmoooo* (= ja, mina försök att låta lite kuslig).
Okej. Nu tittar vi:
Denna förtjusande banderoll som jag beställde från någonstans oklart förra året va. Så himla bra köp. Jag älskar den. Den hänger mellan kök och vardagsrum och pryder verkligen vårt liv.
På vår marmorbänk står diverse ljus utställda.
Eftersom vi (läs jag) tydligen kastade vår adventsljusstake förra året och jag misslyckats med att ersätta den så har jag (läs vi) bestämt oss för att vår vanliga ljusstake, men med fyra ljus så passande, får agera adventsljusstake. Jag älskar den också.
Dom röda julgardinerna och de två röda julkuddarna som Ulf sydde av gardinlängderna som vi fick lov att kapa när vi flyttade från sekelskiftesvåning till nyproducerad lägenhet är framme. Och på mormorsskåpet står mina två nötknäppare.
Jag köpte dom på impuls när vi var i Köpenhamn för några år sedan och och gudars vad jag älskar dom.
De burgundyröda nejlikorna blommar än.
Och borta vid vårt matbord är allt maximalt trivsamt.
Med luciatåget på plats i fönstret.
Jag vill bara visa en sak när vi ändå är i köket. Ser ni vad som håller på att hända med mina ekollon som jag plockat och har i vaser? Så megamäktigt att jag håller på att smälla av. Några av ekollonen plockade jag i vår närmsta lekpark och några kommer från Hummelviken. Både dom som jag groddat själv (genom att lägga dem i blöt i några veckor) och de två som jag hittade som hade börjat grodda av sig själv på tomten i viken skjuter nu rötter så att det dånar om det.
Men okej. Tillbaka till adventsmyset. Jag tror att det här är så mycket pynt som kommer fram hos oss i år. Eftersom vi blir borta hela julen känns det onödigt med julgran men ... vänta nu ... några vackra julfat ska jag nog leta fram? Och våra porslinsgranar ... och den där gulliga tomten som vi alltid brukar ha framme ... och ... och så vidare. Hoppas att ni har haft en fin första advent. Imorgon är det första december och för mig känns det som nystart. Den ser jag fram mot.
Själv har jag haft en hemskt tung dag idag. Den oerhört märkliga och svåra jobbveckan som ligger bakom mig kom ikapp i morse och drog ner mig. Jag har varit helt knäckt till och från under dagen och nu är jag helt slut. Att då få gå runt i lägenheten med de skeva väggarna och titta på och röra vid vårt adventspynt har varit fint, jag skulle till och med vilja säga helande om det inte fick mig att låta så flummig.
Nå. Så här fint har vi det här hemma just nu. Det här är bilder som jag kommer att uppskatta extra mycket om ett år när det är dags att pynta igen. Så en liten hälsning: så som det är pyntat nu är jättefint Erika. Du är nöjd på gränsen till självgod över hur trivsamt du har det så Erika, du behöver inte tänka något mer på detta när det nu är dags för att pynta igen – i år 2015 *wooohooo* hälsning från dåtiden till framtiden *mmmoooo* (= ja, mina försök att låta lite kuslig).
Okej. Nu tittar vi:
Denna förtjusande banderoll som jag beställde från någonstans oklart förra året va. Så himla bra köp. Jag älskar den. Den hänger mellan kök och vardagsrum och pryder verkligen vårt liv.
På vår marmorbänk står diverse ljus utställda.
Eftersom vi (läs jag) tydligen kastade vår adventsljusstake förra året och jag misslyckats med att ersätta den så har jag (läs vi) bestämt oss för att vår vanliga ljusstake, men med fyra ljus så passande, får agera adventsljusstake. Jag älskar den också.
Dom röda julgardinerna och de två röda julkuddarna som Ulf sydde av gardinlängderna som vi fick lov att kapa när vi flyttade från sekelskiftesvåning till nyproducerad lägenhet är framme. Och på mormorsskåpet står mina två nötknäppare.
Jag köpte dom på impuls när vi var i Köpenhamn för några år sedan och och gudars vad jag älskar dom.
De burgundyröda nejlikorna blommar än.
Och borta vid vårt matbord är allt maximalt trivsamt.
Med luciatåget på plats i fönstret.
Jag vill bara visa en sak när vi ändå är i köket. Ser ni vad som håller på att hända med mina ekollon som jag plockat och har i vaser? Så megamäktigt att jag håller på att smälla av. Några av ekollonen plockade jag i vår närmsta lekpark och några kommer från Hummelviken. Både dom som jag groddat själv (genom att lägga dem i blöt i några veckor) och de två som jag hittade som hade börjat grodda av sig själv på tomten i viken skjuter nu rötter så att det dånar om det.
Men okej. Tillbaka till adventsmyset. Jag tror att det här är så mycket pynt som kommer fram hos oss i år. Eftersom vi blir borta hela julen känns det onödigt med julgran men ... vänta nu ... några vackra julfat ska jag nog leta fram? Och våra porslinsgranar ... och den där gulliga tomten som vi alltid brukar ha framme ... och ... och så vidare. Hoppas att ni har haft en fin första advent. Imorgon är det första december och för mig känns det som nystart. Den ser jag fram mot.