Vi åkte ut till vår vik i norra skärgården på tisdagen. Direkt när vi kom ut hittade Ulf smultron och Greta fick i och med det en ny favoritsmak här i världen.
Greta var på ett strålande humör och pekade på det där sättet som Greta pekar på.
Paus för att ta in dom där små barnfötterna alltså. Åh vad man vill ju äta upp dom!
Olof: Vad sa du mamman?
Mamman: Vad då? Jag sa väl inget särskilt?
Olof: Sa inte du att du ville äta upp Gretas fot?
Mamman: Aha. Jo det sa jag.
Olof: Men hur då "äta upp"? Vill inte du att Gretas fot ska få finnas något mer?
Mamman: Jo! Gud, Olof. Nej, du får inte ta såna där saker så bokstavligt. Det är mer att foten ser så god ut ... som en karamell!
Olof: Som en vaddå?
Mamman: Just ja. Du vet inte vad det är ... Men som en majskrok! Gretas fot ser lika god ut som en majskrok. Så menar jag.
Olof: Jaha. Då förstår jag.
Mamman: Jag tycker också att du ser lika god ut som en majskrok så nu tar jag mig en tugga!
Olof: Hihi jag tycker om när du tror att jag är en majskrok.
Ulf och Greta gav sig ut på jakt efter mer smultron. Hela vår tomt är full av små plantor som växer vilt hit och dit. Greta var i himlen tror jag.
Sen njöt hon av stenarna. Denna fixering vid sten. Kommer den någonsin att gå över?
På kvällen gjorde vi så där som vi alltid gör i viken. Badar i badbalja på trallen. Och med vi menar jag barnen.
Sen gjorde vi något ovanligt. Olof upptäckte nämligen att det var URGOTT att slicka på vår murade vägg. Någon dag senare började han även gnaga på den. Alltså vad är det för fel vi gör med maten här hemma undrar man ju.
För att få någon slags styrsel på det här himla sten- och väggätandet slängde vi ner barnen i spjälsängen. "Då kan de inte komma åt något och göra några hyss". Förutom att slå på lampan då.
Och upptäcka sin hand på nytt pga nytt ljus, nytt perspektiv. Det var fint. Megafint.
Kvällen avslutades med en klassiker: Riva sönder allt som kommit med posten.
Ja, som ni märker. En mycket fin första dag på vår semester i viken.
