Nämen jag fortsätter väl att häpnas över hur overkligt glammigt, härligt och fabulöst mitt liv blir genom denna påhittade adventskalender. För bakom dagens lucka hittar jag ett skaldjursjulbord på Hotel Reisen med min Katarina. Det är så många saker som är bra i den här kombinationen av ord att jag nästan måste ta mig en minut och bara suga in allt bra: Skaldjur, julbord, Katarina mmm. Så, nu är jag redo att gå vidare.
Här har vi henne, darling Katarina. Hon är ett sånt proffs på att äta skaldjur. Hon hävdar att det beror på att hon är en västkustböna. Jag hävdar att det är pga att hon är ett allmänt proffs punkt.
Det här var andra året som vi åt julbord på Hotel Reisen och i år valde vi att gå dit på deras lunchsittning och banne mig om den inte var ännu bättre än kvällssittningen? Maten kändes fräschare, oklart varför, och övriga gäster var inte fulla och skräniga. Det dricks inte lika mycket snaps så där mitt på dagen vilket väl är förklaringen till det.
Och som vi åt. Jag tog något slags personligt rekord tror jag vilket jag inte är stolt över men det är vad som hände. Men det var faktiskt helt fantastiskt gott och jag kunde inte stoppa mig själv.
Och när skymningen började falla över staden och Stenbecksgranen rundade vi av med att sitta en stund i lobbyn och prata om livet och förväntningarna vi har på det kommande året. Ett julbord med skaldjursinriktning kan jag nog se i spåkulan om jag gissar vad 2015 ska bära med sig. Hurra för det!
Här har vi henne, darling Katarina. Hon är ett sånt proffs på att äta skaldjur. Hon hävdar att det beror på att hon är en västkustböna. Jag hävdar att det är pga att hon är ett allmänt proffs punkt.
Det här var andra året som vi åt julbord på Hotel Reisen och i år valde vi att gå dit på deras lunchsittning och banne mig om den inte var ännu bättre än kvällssittningen? Maten kändes fräschare, oklart varför, och övriga gäster var inte fulla och skräniga. Det dricks inte lika mycket snaps så där mitt på dagen vilket väl är förklaringen till det.
Och som vi åt. Jag tog något slags personligt rekord tror jag vilket jag inte är stolt över men det är vad som hände. Men det var faktiskt helt fantastiskt gott och jag kunde inte stoppa mig själv.
Och när skymningen började falla över staden och Stenbecksgranen rundade vi av med att sitta en stund i lobbyn och prata om livet och förväntningarna vi har på det kommande året. Ett julbord med skaldjursinriktning kan jag nog se i spåkulan om jag gissar vad 2015 ska bära med sig. Hurra för det!