En av mina bästa vänner har flyttat till Sydafrika för att bli vildmarksguide. Den här bilden har han tagit bara här om dagen. Hans liv nu består av sånt här. Lejon etc var och varannan dag.
Under ett år kan vi följa hans utbildning (där han bland annat lär sig att spåra djur, byta ett däck på en jeep under besvärliga förhållanden samt bli expert på vin, ja, för sånt efterfrågas tydligen också hos dagens naturguider) på hans blogg
Djuriskt.
Bilderna och äventyren är helt otroliga.
Hans liv just nu, som han porträtterar i bloggen är lite så att man måste nypa sig i armen för att vara säker på att det man ser verkligen är sant. Men bloggen är så mycket mer än hans bilder. Han skriver nämligen också både finurligt och vackert. Och man får lära sig saker.
Som i det här inlägget om (den enligt honom missförstådda) hyenan:
Nu ska jag ta i. Den som inte tycker att hyenor är vackra har en konventionell smak. En ogenomtänkt syn på vad som är vackert och fult.
Det är lätt att titta på Lejonkungen och sedan bilda sig en uppfattning om hur hyenor är. Vad som inte framkommer i Lejonkungen är att fläckiga hyenor lever i matriarkat. Alla hanar är underordnade alla honor. Inte heller berättar Disney att honornas och hanarnas könsorgan ser i princip likadana ut.
De fläckiga hyenorna knäcker benpipor och kan springa snabbare än Usain Bolt. Och de trivs i Makalali.
Om ni vill ha en dos äventyr varje dag tycker jag att ni ska
titta in hos Stefan, åh, bara gör det!
