![]()
Det absolut finaste med att barnen har hittat nycklar till språket är att deras relation till varandra har fått möjlighet att utvecklas. Det känns som att något har hänt mellan de två bara under den senaste veckan. De ropar på varandra och vill att den andra ska vara med i leken. Två gånger idag har Olof sagt "Hej söta Greta!" och det är ju så gulligt att man smäller av. Inte för att det är något jag eftersträvar för min dotter. Att hon ska uppfattas som en söt liten en. Men att just Olof säger det till henne är rörande. Han har också börjat kalla henne för Gretis (på instagram råkade jag skriva att han kallar henne för Gretisen men det tror jag faktiskt inte att han gör. Men minnet är bedrövligt så det kanske är så? Just nu i denna stund skulle jag dock sätta mina pengar på att det är Gretis han har sagt idag) och var det kommer ifrån har jag inte en aning om, förutom att han kallar sin kranbil för kranis och sin grävmaskin för skopis. Ah! Det kommer väl från Byggare Bob? NU fattar jag. Aja. Allt detta nya som pågår kan sammanfattas med en sak som hände tidigare ikväll. Då kom Olof fram till Greta och sa:
– Gretis, kom! Baddags!
Tidigare skulle han bara ha gått raka spåret till badkaret, men nu vill han ha sin syster med sig och det var fint för en öm moder att få vara med om.
Greta är lite mer svårflirtad, egensinnig som hon är. Hennes språkutveckling går lite långsammare och hon har dessutom ett lite mer eget språk. Men ett ord som har hittat, och använder flitigt är sluta, så det var vad Olof fick till svar:
– Sluta Vavva-Bo!
Jaja. Fick jag önska henne ett ord att äga så är det väl just detta. Sluta. Det
är ett mycket bra ord att kunna. Men när Vavva-Bo kommer och är fin mot sin syster då önskar man ju att hon hade varit lite mer likadan tillbaka. Men det kommer väl? Det är vad vi i föräldraparken hoppas på i alla fall.
