Mmm. Den här bilden från i söndags skulle också mycket väl kunna aspirera på favoritstund under helgen. Den där stunden då jag och Katarina halvlåg i vår soffa, mätta och belåtna efter middagen, och tittade på inredningsbilder. Från barnrummet hördes våra fyra barn, gudsyskonen, och i köket stod Ulf och förberedde kaffe och fyllde diskmaskinen. Alltså. Det är så här jag har det när jag har det bra.
Livet va. Det handlar inte om att bada i turkost vatten, eller att äta sensationell mat på en bistro i Paris, eller att botanisera bland blommor i en handelsträdgård. Jag skulle verkligen inte ha något emot alla dom där sakerna med men det är på något sätt så självklart, instagramvänligt och allt det där. Men det är i dom här stunderna i vardagen: När det uppstår en harmoni i sakernas tillstånd, då alla är precis där de vill vara i just den stunden. Det är då jag känner livet i mig. Livet som är det som pågår precis hela tiden.
Livet va. Det handlar inte om att bada i turkost vatten, eller att äta sensationell mat på en bistro i Paris, eller att botanisera bland blommor i en handelsträdgård. Jag skulle verkligen inte ha något emot alla dom där sakerna med men det är på något sätt så självklart, instagramvänligt och allt det där. Men det är i dom här stunderna i vardagen: När det uppstår en harmoni i sakernas tillstånd, då alla är precis där de vill vara i just den stunden. Det är då jag känner livet i mig. Livet som är det som pågår precis hela tiden.