Till att börja med: Själva flygresan med två tvååringar gick över alla förväntningar. Barnen är så stora nu att de har egna säten och det var fantastiskt skönt. Dessutom somnade båda två och sov största delen av flygturen, vinnarkänslorna runt detta var starka bland de vuxna.
Själv satt jag vid fönstret och tittade ut över Medelhavet bland annat.
Sedan hände följande: att Greta och Olof fick varsin klubba av en man i en servering på flygplatsen. Eftersom båda två tjatat något oerhört om detta med klubbor under en ganska lång tid (utan att egentligen veta vad det är tror jag) så blev det godispremiär i bilen på väg till hotellet. Dom älskade dom, så klart.
För att komma till vårt hotell körde vi längs med Promenade des Anglais och för varje meter det stod allt mer klart för mig hur mycket jag älskar havet.
Efter att ha checkat in på hotellet gick vi ut. Det blåste väldigt mycket.
Men allt var oemotståndligt vackert ändå.
Olof gillade havet och Nice och semestern SÅ HÄR MYCKET. Tio fingrar av tio är ett väldigt bra betyg.
Och Greta, vår Greta, matchade hav och strand på det mest utsökta vis.
Eftersom vi råkat hamna lite snett i mattiderna så satte vi oss på en restaurang för en sen lunch som också blev en tidig middag.
Klockan var halv fyra på eftermiddagen och vi hade det väldigt, väldigt mysigt.
Och också väldigt livligt.
Efter lunch/middagen promenerade vi vidare i den gamla delen av staden och stannade till vid några olika butiker som hade öppet trots att det var söndagseftermiddag.
Olof fick en bil av en antikvitetshandlare vilket gjorde honom på gott humör.
Vi kom fram till havet igen och såg några strandade hjärtformade ballonger.
Vi gick till en utkiksplats.
Sedan gick jag, mamma och min syster upp för en väldig massa trappsteg.
För att titta på havet och bukten sådär lite från ovan.
Vi såg också Nice. Massor av Nice.
När vi kom tillbaka till hotellet hade det blivit dags för Olof och Greta att springa lite i hotellkorridorerna. Det är ju liksom vad dom brukar göra när vi är på hotell.
Aftonen spenderade vi sedan med att ta in utsikten från hotellets bar, belägen på högsta våningen. Åh wow, var vad vi sa upprepade gånger. Och ja verkligen: åh wow vad jag gillade Nice!
Fortsättning följer.
Själv satt jag vid fönstret och tittade ut över Medelhavet bland annat.
Sedan hände följande: att Greta och Olof fick varsin klubba av en man i en servering på flygplatsen. Eftersom båda två tjatat något oerhört om detta med klubbor under en ganska lång tid (utan att egentligen veta vad det är tror jag) så blev det godispremiär i bilen på väg till hotellet. Dom älskade dom, så klart.
För att komma till vårt hotell körde vi längs med Promenade des Anglais och för varje meter det stod allt mer klart för mig hur mycket jag älskar havet.
Efter att ha checkat in på hotellet gick vi ut. Det blåste väldigt mycket.
Men allt var oemotståndligt vackert ändå.
Olof gillade havet och Nice och semestern SÅ HÄR MYCKET. Tio fingrar av tio är ett väldigt bra betyg.
Och Greta, vår Greta, matchade hav och strand på det mest utsökta vis.
Eftersom vi råkat hamna lite snett i mattiderna så satte vi oss på en restaurang för en sen lunch som också blev en tidig middag.
Klockan var halv fyra på eftermiddagen och vi hade det väldigt, väldigt mysigt.
Och också väldigt livligt.
Efter lunch/middagen promenerade vi vidare i den gamla delen av staden och stannade till vid några olika butiker som hade öppet trots att det var söndagseftermiddag.
Olof fick en bil av en antikvitetshandlare vilket gjorde honom på gott humör.
Vi kom fram till havet igen och såg några strandade hjärtformade ballonger.
Vi gick till en utkiksplats.
Sedan gick jag, mamma och min syster upp för en väldig massa trappsteg.
För att titta på havet och bukten sådär lite från ovan.
Vi såg också Nice. Massor av Nice.
När vi kom tillbaka till hotellet hade det blivit dags för Olof och Greta att springa lite i hotellkorridorerna. Det är ju liksom vad dom brukar göra när vi är på hotell.
Aftonen spenderade vi sedan med att ta in utsikten från hotellets bar, belägen på högsta våningen. Åh wow, var vad vi sa upprepade gånger. Och ja verkligen: åh wow vad jag gillade Nice!
Fortsättning följer.