Kan ni ha tålamod med mig? Det har nämligen inte jag.

Ågud. Jag har så mycket som jag vill skriva om just nu. Hur vi hade det i Hummelviken, mina tankar runt det här med att resa med tvillingar, beskriva hur våra nattningsrutiner ser ut, prata lite om den här mammamagen jag släpar runt på nu för tiden, mitt senaste drag som presentgeni, dela med mig av några extra sommarkarameller, bjussa på av recept på världens godaste ribs osv etc bla.

Men jag hinner ingenting av detta. Ingenting! Eller jo. Det är på gång. Jag vill bara säga detta: att det är en hel del jäkligt feta inlägg på gång! Måste bara plocka ur diskmaskinen, planera en viss ettårsdag, hänga en tvätt osv etc bla. Ja, Ulf började jobba idag och allt är lite ringrostigt.

Men på den soliga sidan av gatan har bakfyllan gått över. Den gick över rätt snabbt faktiskt. Kan hända att de starka värdelöshetskänslorna igår mest var kopplade till sömnbrist? Greta sover så dåligt om nätterna nu när vi är hemma igen och hon ska sova själv i sin säng. Hon saknar nog oss, mamman och pappan, som hon sovit mellan i flera veckor nu. Så hon vaknar och panikgråter och vi plockar över henne till oss och hon är så närhetstörstande. Vill helst sova på mitt eller Ulfs ansikte. Jag gillar mest när hon sover på Ulf men det är inte som att jag får vara med och bestämma i den frågan. Hon gör som hon vill, hon vår lilla Greta. Och det är gott det med. Jag njuter – i de stunder som jag inte håller på att gå under av sömnlängtan alltså.

Okej. Nu är det ju så att tvätten inte hänger sig själv så då får jag göra det. Och så gjorde jag det.