Dagen innan de kom

Jag sitter och blir lite rörd här i fåtöljen i vårt nya vardagsrum i vårt nya hem. Den här förmiddagen har jag slagit in två stora paket till mina barn, Olof och Greta som just nu ligger och sover i rummet intill. Vid frukosten imorgon kommer de att få uppleva det jag upplevt så många gånger som barn. Paket och tårta och hurrarop kommer att färga hela deras dag och att jag får göra detta för Olof och Greta, mina barn, är en sån gåva att jag nästan svimmar när jag tänker på det.

För ett år sedan hade jag nog den märkligaste dagen i mitt liv. Då visste jag att jag inom tjugofyra timmar skulle få bli mamma, att jag snart skulle få hålla min lilla etta och min lilla tvåa i mina armar. Men det var allt jag visste: Att det var dagen innan de två som skulle förändra allt skulle komma. Både jag och Ulf var så nyfikna. Vad var det för små krabater som låg i min mage? Som sprattlade och gömde sig om vartannat? Då hade vi inte en aning. Nu börjar vi få en rätt klar bild över vilka de är. Oggi. Olof och Greta. Vilka två förtjusande små lejonungar.

Men då hade vi inte en aning. Men vi var redo. Det var vi. Och jag skrev ett så fint inlägg om det hela att det är värt att läsa en gång till. Tusen gånger till. Vilket omtumlande år vi hade framför oss. Det som nu ligger bakom oss. Det bästa året i mitt liv.