Håll i er för nu kommer ett av Europas längsta inlägg om nattningsrutiner. Först vill jag bara braska och säga att det här är inte ett recept på Hur Man Ska Göra. Se det som en beskrivning av hur vi, jag och Ulf, har löst det med nattningen av våra tvillingar. Ni kan också se det som en minnesanteckning från mig till mig. Som en hjälp att ta mig tillbaka till den första tiden med Olof och Greta.
Så.
Jag vet inte precis när vi började med våra nattningsrutiner men jag skulle gissa att det var runt det att Olof och Greta var fem-sex månader som de tog den form som de fortfarande har. De olika momenten har funnits med på olika sätt redan sedan de var yttepyttesmå, som det här att vi badar dom varje kväll, medan andra delar har kommit till eftersom.
Men det var alltså vid fem-sex månaders ålder som vi införde de här rutinerna mer uppstyrt. Innan dess handlade ganska mycket av vårt liv om att bara försöka hänga med i Olof och Gretas svängar. Jag vet tvillingföräldrar som lyckats införa rutiner mycket tidigare än så, och jag vet föräldrar som kämpar även efter att barnen blivit mer än ett år men för oss funkade allt det här från halvåret ungefär. Och med funkar menar jag att barnen responderade på rutinerna.
Syftet för oss var att få kvällarna att bli uthärdliga. För i början handlade så mycket om mitt och Ulfs liv med tvillingarna om att härda ut. Mellan perioderna av gull och mys hade vi också ohyggligt mycket tid av gråt, gnöl och känslor av total otillräcklighet. Kvällarna var absolut värst. Så för att få tiden att gå och för att hjälpa Olof och Greta att förstå att det var dags för nattvilan införde vi en rätt ... omfattande nattrutin.
Min tanke runt det hela var att alla bebisarnas sinnen skulle vara med i rutinen. Jag tänkte att det skulle hjälpa dom om man liksom nattningsattackerade dom från alla håll. Så jag köpte jag en olja med "nattdoft" som vi alltså bara använde på kvällarna, vi började sjunga en särskild sång, läste två utvalda böcker och gav dem välling (eller i början var det mjölkersättning då så klart).
Mer precist gick nattningen till så här:
1. Nakenfest. Som det låter tog/tar vi av Olof och Greta alla deras kläder och blöjor. När de var mindre låg de på en lekmatta (som fick tvättas mer eller mindre varje dag eftersom de alltid kissade på den under nakenfesten). Nakenfesten var underbar eftersom man lätt kunde slå ihjäl en halvtimme med den. Nu för tiden tar vi av dem alla deras kläder men behåller blöjorna på. Orka ha kiss prick överallt liksom.
2. Sång. När sensationen av att vara naken inte längre var/är en sensation sjöng/sjunger vi en sång som vi lärt oss av Ensemble Yria den finns på deras CD Nära dig som jag inte nog kan rekommendera. Vi har kortat ner den lite och texten går så här:
Din kropp den är så liten men ändå har den allt (x2) / Den har en mage som kan prutta / Och fötter som kan skutta / Din kropp den är så liten men ändå har den allt (x2) / Den har två ögon som kan blinka / Och händer som kan vinka / Din kropp den är så liten men ändå har den allt (x2) / Och nu flyger vi härifrån.
Till den gör vi rörelser som Olof och Greta nu gör själva och det är ju så gulligt att man tror man ska smälla av. I och med den är det dags för nästa steg:
3. Bad. Sen flyger vi iväg till badkaret. Då, när de var mindre, flög vi till varsin badbalja. Att vi hade två baljor berodde på att jag och Ulf ville bada båda barnen samtidigt och då, när de mer låg ner på våra armar (sådär som man får lära sig att bada bebisar på BB), rymdes de inte i samma balja. Nu badar de tillsammans. I badvattnet har, och hade, vi Bedtime bath från Natusan– det där med att få med doftsinnet i nattrutinen ni vet.
4. Olja. Efter bad och torkning smörjde/smörjer vi in Olof och Greta med Natusan Bedtime baby oil. Igen, för att få med dofter i rutinen. Och sen tar vi på pyjamasarna.
5. Saga, skaka välling. Medan jag tömmer ur badvattnet och gör i ordning välling (tidigare var det så klart mjölkersättning) läser Ulf två pekböcker: Lilla godnattboken och Vilma säger godnatt.
6. Ge nattflaskan och sjunga vaggvisor. Sedan lägger vi varsitt barn i varsin säng och ger dom deras nattflaskor och vi sjunger i tur och ordning: Ack hur skönt, Sov du lilla videung och Blinka lilla stjärna. Fram tills dess att Greta var nio månader ungefär nattade jag henne i mina armar i soffan medan Ulf la Olof i sin säng. Att vi delade upp oss så berodde på att Olof hade så mycket svårare att komma till ro än vad Greta hade. Först när Olof hade somnat bar jag in Greta till hennes säng. Nu somnar de samtidigt i sina sängar som vi har stående bredvid varandra inne i barnrummet.
De här rutinerna har vi alltså kört med länge nu. Varje kväll utan undantag. Allra oftast gör jag och Ulf nattningen tillsammans, men de gånger när det inte har varit möjligt (eftersom jag varit ute med vänner eller att Ulf behövt jobba sent) har rutinerna funkat att göra själv. Skillnaden har varit att vi inte har badat barnen utan bara tvättat av dem med tvättlappar. Nu kan de hålla vällingsflaskorna själva (även om Greta helst inte gör det för hon vill kunna pilla med sitt hår) men annars är det inte så svårt att ge två barn flaskor. Det lär man sig väldigt fort, inte sant?
Det jag verkligen gillar med vår rutin är att den funkar så bra på olika nivåer. Till att börja med funkar den verkligen. De somnar nästan alltid i och med kvällsflaskan. Den gör också att de vet precis vad som väntar. Likt Pavlovs hundar ställer de in sig på att sova vilket gör att det nästan aldrig varit några problem att lägga dom vart vi än befunnit oss (*peppar peppar ta i trä*): i stugan i viken, hos mina föräldrar, på hotell i Italien eller på Gotland. Jag tror att den gör att de känner sig trygga. Jag känner mig trygg med nattningsrutinen och det ska man inte underskatta.
Jag förstår att det här inrutade livet vi har skapat för oss själva på kvällarna kan få mig och Ulf att framstå som sjukt präktiga. Men ja ja. Det är väl bara för oss att erkänna. Vi är två präktiga ena föräldrar vi två. Tur att vi hittade varandra där i mitten av nittiotalet.
Blev jag otydlig? Är det någon som undrar något? Är det någon som har en annan nattningsrutin som de vill dela med sig av? Det här är som sagt vårt sätt. Och det är bara ett sätt av många.
Ps. Här är ett annat inlägg jag skrivit om våra rutiner. Då var Olof och Greta sex månader.
Och här är ett från när de var ungefär fem månader.
Så.
Jag vet inte precis när vi började med våra nattningsrutiner men jag skulle gissa att det var runt det att Olof och Greta var fem-sex månader som de tog den form som de fortfarande har. De olika momenten har funnits med på olika sätt redan sedan de var yttepyttesmå, som det här att vi badar dom varje kväll, medan andra delar har kommit till eftersom.
Men det var alltså vid fem-sex månaders ålder som vi införde de här rutinerna mer uppstyrt. Innan dess handlade ganska mycket av vårt liv om att bara försöka hänga med i Olof och Gretas svängar. Jag vet tvillingföräldrar som lyckats införa rutiner mycket tidigare än så, och jag vet föräldrar som kämpar även efter att barnen blivit mer än ett år men för oss funkade allt det här från halvåret ungefär. Och med funkar menar jag att barnen responderade på rutinerna.
Syftet för oss var att få kvällarna att bli uthärdliga. För i början handlade så mycket om mitt och Ulfs liv med tvillingarna om att härda ut. Mellan perioderna av gull och mys hade vi också ohyggligt mycket tid av gråt, gnöl och känslor av total otillräcklighet. Kvällarna var absolut värst. Så för att få tiden att gå och för att hjälpa Olof och Greta att förstå att det var dags för nattvilan införde vi en rätt ... omfattande nattrutin.
Min tanke runt det hela var att alla bebisarnas sinnen skulle vara med i rutinen. Jag tänkte att det skulle hjälpa dom om man liksom nattningsattackerade dom från alla håll. Så jag köpte jag en olja med "nattdoft" som vi alltså bara använde på kvällarna, vi började sjunga en särskild sång, läste två utvalda böcker och gav dem välling (eller i början var det mjölkersättning då så klart).
Mer precist gick nattningen till så här:
1. Nakenfest. Som det låter tog/tar vi av Olof och Greta alla deras kläder och blöjor. När de var mindre låg de på en lekmatta (som fick tvättas mer eller mindre varje dag eftersom de alltid kissade på den under nakenfesten). Nakenfesten var underbar eftersom man lätt kunde slå ihjäl en halvtimme med den. Nu för tiden tar vi av dem alla deras kläder men behåller blöjorna på. Orka ha kiss prick överallt liksom.
2. Sång. När sensationen av att vara naken inte längre var/är en sensation sjöng/sjunger vi en sång som vi lärt oss av Ensemble Yria den finns på deras CD Nära dig som jag inte nog kan rekommendera. Vi har kortat ner den lite och texten går så här:
Din kropp den är så liten men ändå har den allt (x2) / Den har en mage som kan prutta / Och fötter som kan skutta / Din kropp den är så liten men ändå har den allt (x2) / Den har två ögon som kan blinka / Och händer som kan vinka / Din kropp den är så liten men ändå har den allt (x2) / Och nu flyger vi härifrån.
Till den gör vi rörelser som Olof och Greta nu gör själva och det är ju så gulligt att man tror man ska smälla av. I och med den är det dags för nästa steg:
3. Bad. Sen flyger vi iväg till badkaret. Då, när de var mindre, flög vi till varsin badbalja. Att vi hade två baljor berodde på att jag och Ulf ville bada båda barnen samtidigt och då, när de mer låg ner på våra armar (sådär som man får lära sig att bada bebisar på BB), rymdes de inte i samma balja. Nu badar de tillsammans. I badvattnet har, och hade, vi Bedtime bath från Natusan– det där med att få med doftsinnet i nattrutinen ni vet.
4. Olja. Efter bad och torkning smörjde/smörjer vi in Olof och Greta med Natusan Bedtime baby oil. Igen, för att få med dofter i rutinen. Och sen tar vi på pyjamasarna.
5. Saga, skaka välling. Medan jag tömmer ur badvattnet och gör i ordning välling (tidigare var det så klart mjölkersättning) läser Ulf två pekböcker: Lilla godnattboken och Vilma säger godnatt.
6. Ge nattflaskan och sjunga vaggvisor. Sedan lägger vi varsitt barn i varsin säng och ger dom deras nattflaskor och vi sjunger i tur och ordning: Ack hur skönt, Sov du lilla videung och Blinka lilla stjärna. Fram tills dess att Greta var nio månader ungefär nattade jag henne i mina armar i soffan medan Ulf la Olof i sin säng. Att vi delade upp oss så berodde på att Olof hade så mycket svårare att komma till ro än vad Greta hade. Först när Olof hade somnat bar jag in Greta till hennes säng. Nu somnar de samtidigt i sina sängar som vi har stående bredvid varandra inne i barnrummet.
De här rutinerna har vi alltså kört med länge nu. Varje kväll utan undantag. Allra oftast gör jag och Ulf nattningen tillsammans, men de gånger när det inte har varit möjligt (eftersom jag varit ute med vänner eller att Ulf behövt jobba sent) har rutinerna funkat att göra själv. Skillnaden har varit att vi inte har badat barnen utan bara tvättat av dem med tvättlappar. Nu kan de hålla vällingsflaskorna själva (även om Greta helst inte gör det för hon vill kunna pilla med sitt hår) men annars är det inte så svårt att ge två barn flaskor. Det lär man sig väldigt fort, inte sant?
Det jag verkligen gillar med vår rutin är att den funkar så bra på olika nivåer. Till att börja med funkar den verkligen. De somnar nästan alltid i och med kvällsflaskan. Den gör också att de vet precis vad som väntar. Likt Pavlovs hundar ställer de in sig på att sova vilket gör att det nästan aldrig varit några problem att lägga dom vart vi än befunnit oss (*peppar peppar ta i trä*): i stugan i viken, hos mina föräldrar, på hotell i Italien eller på Gotland. Jag tror att den gör att de känner sig trygga. Jag känner mig trygg med nattningsrutinen och det ska man inte underskatta.
Jag förstår att det här inrutade livet vi har skapat för oss själva på kvällarna kan få mig och Ulf att framstå som sjukt präktiga. Men ja ja. Det är väl bara för oss att erkänna. Vi är två präktiga ena föräldrar vi två. Tur att vi hittade varandra där i mitten av nittiotalet.
Blev jag otydlig? Är det någon som undrar något? Är det någon som har en annan nattningsrutin som de vill dela med sig av? Det här är som sagt vårt sätt. Och det är bara ett sätt av många.
Ps. Här är ett annat inlägg jag skrivit om våra rutiner. Då var Olof och Greta sex månader.
Och här är ett från när de var ungefär fem månader.