Det var alltså tisdag i viken och Jon, Stina, Vidar och Folke hade åkt vidare. Vi väntade på nytt besök och fördrev tiden med att klättra i trappan och smaka på grus.
Det var våra vänner Jenny (som jag lärde känna i gymnasiet) och Nicklas och deras son (min och Ulfs gudson) Elias som kom förbi på deras väg från Västerbotten ner till Kalmar.
Vi åt middag tillsammans i uterummet. Så klart. Vi ville ju liksom visa upp allt det vi älskar med vår stuga i viken.
Så vi grillade. Så klart. Karré och majskolvar.
Efter middagen tog vi oss en promenad.
Ner till viken. Så klart.
Vi kände på vattnet och det var alldeles ljummet. Ganska många bestämde sig för att ta sig ett dopp.
Och med ganska många menar jag fram för allt barnen och kanske allra mest Elias.
På kvällen fick vi se det där storartade då ens egna barn leker med sina vänners.
Greta hade trillat ner för trappan tidigare under eftermiddagen och fått ett blåmärke i formen av ett kattöra ovan för ögat. Ser ni?
Vi hade en himla fin kväll i viken. Först tillsammans med barnen och sedan, när barnen somnat, kunde vi vuxna sitta och prata och titta in i elden och förlora oss i allt det härliga som det innebär att vara med dom man tycker riktigt mycket om. Vänner alltså. Vilken rasande bra grej. Och vänner på besök i viken. Nästan ännu bättre.
