Lite nyheter om Olof och Greta

Det har hänt så mycket med Olof i det senaste. Bara under den senaste veckan har han gått från att ta ett stapplande steg till fyra ganska stabila steg. Och det är så sorgligt det här. Att det går så fort att man blir lite blasé. För trots att vi fått våra barn samtidigt upplever jag det som att vi hamnar i det där klassiska andra-barns-syndromet. Att man nästan liksom missar andra gången något händer. Det var så stort när Greta tog sina första steg och egentligen var/är det ju precis lika stort att Olof gjort det. Ändå passerar det oss så lätt. Men faktum är att det ÄR stort. Olof är på god väg att börja gå. Men allra helst tar han sig fram krypandes och det går sablars så fort. Han har även en teknik då han springer, jag svär han springer, fram på händer och fötter som en salamander.

Greta går kan gå ganska många steg nu och förflyttar sig lika ofta gående som krypande.

Annars kan både Greta och Olof klättra upp i soffa och fåtöljer nu. Det spelar ingen roll om vi lägger kuddar under plymåerna. De tar sig upp och de ÄLSKAR att vara där. Jag tror aldrig att jag har sett dom så lyckliga som när de står i soffan och pillar på blommorna (fast de vet att de inte får). Vi har lagt ut en massa kuddar nedanför soffan för att dämpa eventuella fall men faktum är att de är duktiga på att klättra ner från soffan också. Vårt soffbord däremot ligger nu ute på Blocket. Det är i glas och har flera vassa kanter som de redan gjort sig illa på. Man orkar inte ta alla fighter och vaka på prick allt överallt. Soffbordet är helt enkelt vårt offerlamm i den här nya mobilitetsfasen.

Olof kan också leka med saker på ett lite nytt sätt. Han kan ta hästarna som följde med i ett stall från Fischer Price som Oggi fick av min mamma i födelsedagspresent och låta dem dricka och äta ur deras hoar (som är med i stallet). Greta kan ställa in hästarna i sina spiltor men som vanligt är hon inte superintresserad av att leka med sakerna. Hon vill fortfarande helst kramas och dra oss i håret. 

Det allra bästa som vi upptäckt i det senaste med barnen är att de kan låta som olika saker. Det började med Olof och sen har Greta hakat på. Om vi frågar hur en uggla låter ho-hooar Olof på det gulligaste vis man kan tänka sig. Han drar ihop munnen till världens minsta ring och så kommer det ett hooo-ho-ho. Han härmar hur ugglan låter i en av deras "Lyssna och lär"-böcker. Greta gör någon variant på det hela men där är det mer så att man måste älska henne för att förstå att det just är en uggla hon härmar. Både hon och Olof kan också låta som en hund och som en katt.

Bebisar som nästan går och som kan kommunicera med oss. Visserligen mest som djur men ändå. Otroligt stort och nytt.