Jenny F har såna roliga dagdrömmar och frågade mig efter mina bästa dagdrömmerier gällande:
1. Yrkesliv ( I Jenny F:s fall på senare tid: typ turnéledare för gansterrappare (?), så himla otippad dröm även för henne själv).
2. Outnyttjad talang (I Jenny F:s fall, parkourproffs, musikaliskt geni samt typ svetsare/mekaniker).
3. En helt fantastisk vanlig dag (Pour Jenny F = oavsett säsong är alla alltid glada och snälla och hon är rik, lugn och helt avslappnat tjusig).
Detta får alltså bli nästa ämne i novembertemat Ni bestämmer jag skriver.
![]()
Dagdrömmerijobb:
Jag dagdrömmer väldigt lite om att jobba om jag ska vara ärlig. Jag dagdrömmer mer om att ständigt vara ledig tillsammans med Ulf och barnen. Då hänger vi på stränder vid Medelhavet eller Karibien, i gamla stenhus i Frankrike eller äter oss igenom brittiska landsbygdens gastropubar (som göbbsen i The Trip). Detta är dock en bedräglig dagdröm för skulle jag inte jobba något mer skulle jag förmodligen bli helt galen. För faktum är att jag älskar att jobba. Jag älskar att ha ett sammanhang och kollegor och en skillnad mellan ledig och icke-ledig. Däremot kommer jag inte att jobba så förfärligt mycket, inte hela tiden i alla fall, i min framtid. Det tror jag inte.
![]()
Outnyttjad talang:
Alltså jag har ett så sjukt finjusterat smak- och doftsinne. Hade jag bott i Frankrike, eller eventuellt kommit på det här lite tidigare, hade jag flyttat till Grasse och blivit världskänd näsa. Helt säkert. Med åren blir dock denna färdighet slöare och slöare så där som alla sinnen tycks bli? Men förr kunde jag identifiera minsta ingrediens i vilken maträtt som helst. Det är sant.
![]()
En helt fantastiskt vanlig dag the dagdrömmeri-edition:
Så vaknar jag av att Olof och Greta och Ulf kommer in till mig i sovrummet efter att jag har fått en sovmorgon. Barnen är lite mosiga och gosiga och vill kura ihop sig i våra famnar. Vi kramas och är mjuka mot varandra.
Sedan äter vi en lång och härlig frukost. I min fantasivärld kan jag äta vad som helst på morgonen utan att må illa så jag äter ägg, surdegssmörgåsar med lagrad ost, dricker grönsaksjuice och café au lait. (Av allt det där är det bara juicen min kropp accepterar i vanliga livet). Ljusen är tända på bordet och vi lyssnar på stämningsfull musik. Inget av barnen gråter utan de har börjat prata med oss? Ja, det har de! Wow så otroligt stort!
På förmiddagen sover Olof och Greta och jag får ett par timmar för mig själv. Jag skriver och har flow. Jag har fått en rolig inbjudan via mail och dessutom ett lukrativt erbjudande som låter URKUL!
Lunchen äter vi på en kvarterskrog och jag tar ett glas vin. Åh, så rödkindat och gemytligt vi har det. Barnen vinkar till de andra gästerna och alla i hela restaurangen blir lite gladare av Olofs och Gretas blotta närvaro.
På eftermiddagen går vi en promenad tillsammans och jag och Ulf har konstruktiva och verkliga samtal om sådant som är viktigt. Vi känner att vi når någonstans och det är en upplyftande känsla. Sedan leker barnen lite på gården medan jag går upp i lägenheten och sover en timme. Jag vaknar utvilad och förbereder sedan maten. Olof och Greta har kommit upp från gården, det var faktiskt dom som väckte mig med sina skratt och pussar. De sitter sedan på diskbänken bredvid mig och provsmakar på allt jag har plockat fram. Deras små ivriga fingrar plockar för sig av oliver, ostar, grönsaker och såser.
Sedan äter vi middag och samtalen med Olof och Greta fortsätter. De är så roliga i den här dagdrömmen förstår ni. Och kloka! Jag och Ulf tittar kärleksfullt på varandra och kan läsa i varandras ögon hur tacksamma vi är över att vi får ha det så här tillsammans.
På kvällen, efter att barnen har somnat, kommer några vänner över och vi dricker champagne och äter ostron och lite andra skaldjur. Det är faktiskt massor av vänner som har kommit över och vi kan dricka i princip hur mycket som helst utan att bli vare sig för berusade eller bakfulla dagen efter. Vi sitter uppe sent och pratar om allt som har varit och som kommer att ske och stämningen är den bästa som någon av oss någonsin känt. Vi vill alla vara i den där känslan för alltid.
Och där har vi det: i min dagdrömsvärld är jag i en sån där känsla som jag önskar att jag kunde vara i för evigt.
1. Yrkesliv ( I Jenny F:s fall på senare tid: typ turnéledare för gansterrappare (?), så himla otippad dröm även för henne själv).
2. Outnyttjad talang (I Jenny F:s fall, parkourproffs, musikaliskt geni samt typ svetsare/mekaniker).
3. En helt fantastisk vanlig dag (Pour Jenny F = oavsett säsong är alla alltid glada och snälla och hon är rik, lugn och helt avslappnat tjusig).
Detta får alltså bli nästa ämne i novembertemat Ni bestämmer jag skriver.
Jag dagdrömmer väldigt lite om att jobba om jag ska vara ärlig. Jag dagdrömmer mer om att ständigt vara ledig tillsammans med Ulf och barnen. Då hänger vi på stränder vid Medelhavet eller Karibien, i gamla stenhus i Frankrike eller äter oss igenom brittiska landsbygdens gastropubar (som göbbsen i The Trip). Detta är dock en bedräglig dagdröm för skulle jag inte jobba något mer skulle jag förmodligen bli helt galen. För faktum är att jag älskar att jobba. Jag älskar att ha ett sammanhang och kollegor och en skillnad mellan ledig och icke-ledig. Däremot kommer jag inte att jobba så förfärligt mycket, inte hela tiden i alla fall, i min framtid. Det tror jag inte.
Alltså jag har ett så sjukt finjusterat smak- och doftsinne. Hade jag bott i Frankrike, eller eventuellt kommit på det här lite tidigare, hade jag flyttat till Grasse och blivit världskänd näsa. Helt säkert. Med åren blir dock denna färdighet slöare och slöare så där som alla sinnen tycks bli? Men förr kunde jag identifiera minsta ingrediens i vilken maträtt som helst. Det är sant.
Så vaknar jag av att Olof och Greta och Ulf kommer in till mig i sovrummet efter att jag har fått en sovmorgon. Barnen är lite mosiga och gosiga och vill kura ihop sig i våra famnar. Vi kramas och är mjuka mot varandra.
Sedan äter vi en lång och härlig frukost. I min fantasivärld kan jag äta vad som helst på morgonen utan att må illa så jag äter ägg, surdegssmörgåsar med lagrad ost, dricker grönsaksjuice och café au lait. (Av allt det där är det bara juicen min kropp accepterar i vanliga livet). Ljusen är tända på bordet och vi lyssnar på stämningsfull musik. Inget av barnen gråter utan de har börjat prata med oss? Ja, det har de! Wow så otroligt stort!
På förmiddagen sover Olof och Greta och jag får ett par timmar för mig själv. Jag skriver och har flow. Jag har fått en rolig inbjudan via mail och dessutom ett lukrativt erbjudande som låter URKUL!
Lunchen äter vi på en kvarterskrog och jag tar ett glas vin. Åh, så rödkindat och gemytligt vi har det. Barnen vinkar till de andra gästerna och alla i hela restaurangen blir lite gladare av Olofs och Gretas blotta närvaro.
På eftermiddagen går vi en promenad tillsammans och jag och Ulf har konstruktiva och verkliga samtal om sådant som är viktigt. Vi känner att vi når någonstans och det är en upplyftande känsla. Sedan leker barnen lite på gården medan jag går upp i lägenheten och sover en timme. Jag vaknar utvilad och förbereder sedan maten. Olof och Greta har kommit upp från gården, det var faktiskt dom som väckte mig med sina skratt och pussar. De sitter sedan på diskbänken bredvid mig och provsmakar på allt jag har plockat fram. Deras små ivriga fingrar plockar för sig av oliver, ostar, grönsaker och såser.
Sedan äter vi middag och samtalen med Olof och Greta fortsätter. De är så roliga i den här dagdrömmen förstår ni. Och kloka! Jag och Ulf tittar kärleksfullt på varandra och kan läsa i varandras ögon hur tacksamma vi är över att vi får ha det så här tillsammans.
På kvällen, efter att barnen har somnat, kommer några vänner över och vi dricker champagne och äter ostron och lite andra skaldjur. Det är faktiskt massor av vänner som har kommit över och vi kan dricka i princip hur mycket som helst utan att bli vare sig för berusade eller bakfulla dagen efter. Vi sitter uppe sent och pratar om allt som har varit och som kommer att ske och stämningen är den bästa som någon av oss någonsin känt. Vi vill alla vara i den där känslan för alltid.
Och där har vi det: i min dagdrömsvärld är jag i en sån där känsla som jag önskar att jag kunde vara i för evigt.