När Olof och Greta sover på förmiddagarna så gör dom det här hemma i sina sängar. Jag låter alltid dom sova så länge de vill och jag låter också den som vaknar först få väcka den andra. Och det är så gulliga ljud det där. Hur jag hör hur Olof suckar djupt och försiktigt börjar stöka omkring i sin säng och hur Greta sedan efter en stund också gör något ljud. När de börjar bli lite otåliga eller att
jag börjar bli lite otålig på grund av djup längtan efter mina två små mjuka så går jag in och de blir lika glada varje gång. Rutinen då ser ut som så att jag frågar dom om vi ska släppa in dagen? och de nickar och pekar upphetsat mot rullgardinen. Jag drar upp den och säger "Hej dagen och välkommen in i vårt sovrum" och Greta och Olof vinkar till den. Dagen alltså. Sedan brukar jag lyfta över Greta till Olofs säng eller Olof till Gretas säng och lägga ner några böcker till dem. Sedan kan de sitta där ett ganska bra tag och läsa sina böcker. Ibland hinner jag förbereda lunchen under den här tiden och från köket hör jag hur de småsnackar med varandra inne i barnrummet. Men vissa dagar, när kramsjukan är för stor för mamman, så lyfter jag upp dom en efter en och passar på att bara hålla dom i min famn. Hur den än blir så älskar jag den där stunden på förmiddagen. Då är allt faktiskt allt som oftast himla fint och i den där harmonin som jag drömmer om. Sen blir det lunchkaos och eftermiddagsbröl men det är något helt annat än den där stunden precis efter förmiddagsvilan.
