Det har hänt så mycket i barnens utveckling den senaste månaden. Bland annat är det här en av de vanligaste scenariorna just nu.
Det vill säga att jag har en Greta sittandes på diskbänken (helt stilla längst uppe vid kaklet) som vill vara med och titta på prick allt det jag gör.
Vara med och titta, samt
smaka på prick allt. Av matvägraren ser vi inte minsta spår nu för tiden så ni kan gissa att jag njuter. Och jag vet att jag ska passa på att göra det för sån här experimentlusta kan tydligen försvinna lika snabbt som den dök upp.
Men jag kommer aldrig sluta hålla tummarna för att det ska hålla i sig. Jag älskar nämligen att ha hennes små fingrar nerkörda i alla skålar och se henne smaka och njuta av alla möjliga smaker och konsistenser. Då känner jag mig så nära henne. Som att hon är sin mors dotter och så vidare.
