Vi är hemma igen efter en tur till norr, sjukhuset och min mormor. Det känns bra att ha varit där och att ha hållit hennes hand. Men hon är skruttig. Jättejätteskruttig. Hon kunde inte öppna sina ögon där hon låg i sin säng men när jag tog hennes hand och sa att jag var där med mina barn så knep hon åt så hårt och drog mig till sig för en kram. Åh mormor. Så fridfullt allt var. Och att vi sedan bodde på hotell en natt: jag, Ulf, Oggi, mamma, pappa och min syster gjorde att allt som annars är så förtvivlat sorgligt fick bli rätt fint ändå.
↧