Så.
Allra käraste Greta, min älskade dotter. Du är en sån fena på att klättra. Du tar dig upp överallt: på stolar, bord, vagn, hyllor, toalettstolar osv. Det är så fint att se dig för du är så försiktig. Du tar dig långsamt upp, känner dig för, sätter dig ner om det känns säkrare och försäkrar dig sedan om att du kan ta dig ner igen innan du fortsätter uppåt. Som på vår ribbstol som vi har i hallen. Under en lång tid har du bara klättrat upp två ribbor för att vara säker på att inte ramla och du har varit så mallig över dessa två steg. Men nu, under de senaste dagarna bara, så har du börjat klättra så högt upp som det går. Jag och/eller pappan står nedanför med bultande hjärtan men egentligen behövs inte det för du klarar det där galant.
Du har också slutat att gå helt. Jag kan faktiskt inte riktigt minnas när jag senast såg dig gå Greta. Du bara springeröverallt. Du har en sån himla fart och en av dina absoluta favoritlekar är när jag leker klara-färdiga-kram med dig. Då kommer du rusande rakt in i min famn där du landar i ett stort skratt.
Det är tydligt att du utforskar din fysik: du kan sedan länge gå baklänges och på tå. Nu har du lärt dig att gå på knä och att göra en enkel form av kullerbytta (helt ärligt är det mer en sidorullning men det gör ju inget). Du gör massor av grimaser och gör dig medvetet rolig för att locka oss till skratt. Du älskar att vara rolig och det ÄR du Greta. Du är så himlarns rolig.
Överhuvudtaget skrattar du mycket Greta. Du älskar slapstick och kan skratta ihjäl dig åt/med Olof. Om han snubblar eller ramlar skrattar du så att du kiknar och då kan han snubbla en gång till bara för att du ska skratta ännu mer. Du är så glad och nyfiken. Du vill fortfarande vara med när vi lagar mat och du provsmakar gärna på allt. Prick just nu verkar du dock vara på väg in i en matvägrarperiod men det gör oss inte så mycket. Det är liksom så här som du är och vi tänker inte bråka med dig om det.
Bråka är annars något som vi har börjat med under den senaste månaden. Det beror på att du har förstått att du har en egen vilja och att du har en rätt att uttrycka den. Jag måste säga att jag älskar den här nya sidan, bara jag påminner mig om vad det hela handlar om. Det är tex tråkigt och tjatigt att det alltid ska behöva bli så mycket tårar runt tandborstningen men det är uppenbarligen en fight som du har bestämt dig för att ta. Och jag bjuder gärna på motstånd. Annars tycker jag att du har blivit så bra på att lyssna. Du har redan förstått konceptet av att vänta – om jag ber dig vänta så gör du det (i alla fall i de flesta situationer) – och du förstår också vad "nej" betyder. Till exempel klättrar du inte längre upp på bordet eftersom du vet att du inte får det. Du testar visserligen våra nej minst hundra gånger varje dag på olika områden. Men du accepterar faktiskt allt som oftast att det är jag och pappan som bestämmer.
Du har också börjat sova lite bättre. Ett litet problem har varit att du inte har något gosedjur eller -filt utan att du vill gosa med mitt hår. När du är ledsen eller trött vill du komma upp i min famn och borra in din näsa i mitt hår. Under den här månaden har du somnat i min famn fler kvällar med dina händer intrasslade i håret mitt. Det skedde under en period då du tycktes vara i behov av extra mycket närhet för den här sovrutinen har du redan övergett. Allt som oftast vaknar du dock på den tidiga morgontimman och vill komma över till mammans och pappans säng. Men efter att jag har börjat prata med dig om att du ska sova i din säng hela natten så har det faktiskt blivit en enormt stor skillnad. Förut kom du in till oss varje natt och var gärna vaken i några timmar också (och sprang runt i lägenheten vilket var urjobbigt för oss alla). I morse ropade du på "mamma" och "pappa" istället för att bara gråta som du tidigare gjort. Jag vet inte om det var för att jag pratade med dig om det igår? Att du kunde göra på det sättet när du vaknade i ditt rum. Jag tror att det kan vara så och det här är vad jag älskar mest med vårt liv just nu: att jag har fått förstå att du begriper en väldig massa.
Högst upp på din topplista den här månaden måste ha varit när vi var iväg till badhuset. Gudars vad du älskade att bada i bassängen! Det känns lovande inför vårens utlandsresa och sommaren i Hummelviken som vi har framför oss.
Allra käraste Olof, min älskade son. Du har börjat leka så mycket själv. Du ligger på golvet med dina bilar och grävskopor och lastbilar och kör runt runt med ett brummande. Du har blivit så fascinerad av fordon. Du kan stå länge i fönstret och följa bygget längst ner på gatan och ropa "'koo!" som är ditt ord för grävskopa. Överhuvudtaget har du börjat smattra ur dig ord. Du säger sitta, stå, Greta (åh, det bästa någonsin! du säger Grre-ttah! med ett skorrade r), tvål, byta, mamma där, pappa där, Greta där, tå, torn, sko, tåg osv osv. Vi har också märkt hur sagor som vi läser för dig sitter kvar för varje morgon vid frukosten så skrattar du till och säger sedan "ka-ka-kaa" och "vov-vov-vov" precis som i boken "Babo pekar". Du har också blivit så flink på att lägga pussel! Vi har tre såna där figurpussel som du klarar av att lägga utan problem. Sorteringsaskar är också något som du gillar att pyssla med.
Rent fysiskt så springer du också en del och du börjar få allt mer kontroll på dina muskler och rörelser. I det senaste har du börjat åla igen, något som din syster inte alls förstår sig på.
Du sover så bra om nätterna Olof. Det är så konstigt att tänka på att du var den som sovstrejkade och var allmänt knölig under det första året för nu är det som att vi har en tonåring här hemma. Du somnar nästan alltid själv (i sällskap av dina tre gosiga kaniner som du älskar ofantligt mycket), sover hela natten och skulle nog kunna sova länge på morgnarna om det inte vore för din morgonpigga syster. Oftast får hon vara uppe själv med pappan någon timme innan de kommer in och väcker dig. Att vi vill att du ska kliva upp beror på att vi måste hålla er syskon något så när synkade annars kommer hela familjen att gå under.
När det gäller mat äter du väldigt bra när det kommer till proteiner och kolhydrater. Du skulle kunna smälla i dig ett helt korvpaket tror jag om du fick (men det får du inte) och en hel skål med pasta. Såser och sånt är du mycket tveksam till men du har i alla fall börjat provsmaka genom att doppa fingret. Du älskar också att vara med vid diskbänken och laga mat.
Greta har börjat retas lite med dig Olof. Hon tar din gosiga kanin, viftar med den lite framför dig och så springer hon i väg. Hon är snabbare än dig så du hinner inte ikapp och springer därför efter henne gråtandes. Oftast upptäcker jag eller pappan vad som pågår och då säger vi till Greta att hon måste ge dig kaninen. Den är ju din. Och då händer samma sak varje gång: Greta ger dig kaninen, du blir glad men ger tillbaka kaninen med en gång så att hon ska kunna springa iväg med dig efter sig igen.
När det gäller våra rutiner så dricker ni välling på morgonen och äter sedan en andra frukost med oss föräldrar. Ni sover ett par timmar på förmiddagen och äter sedan lunch tillsammans med den av oss som är hemma. För det är nytt denna månad. Jag har börjat jobba och det funkar jättebra. Varannan dag är ni med mig och varannan med er pappa. Ni trivs lika bra med oss båda två. På eftermiddagen går vi ut och beroende på väder så går vi antingen en promenad eller leker i någon av lekparkerna här runt i kring. Eftermiddagsfikat är ofta en smörgås och lite välling. Sedan leker ni lite fram tills att det är dags för ett eller två avsnitt av "I drömmarnas trädgård". Sedan äter vi middag allihop tillsammans. På kvällen badar ni varannan dag och äter ett kvällsfika beroende på hur bra ni har ätit till middag. Efter fika och bad kryper ni upp i vuxensängen (där vi ställt en pall nedanför så att ni ska kunna krypa upp själva) och jag läser fem böcker för er. Vilka fem bestämmer vi tillsammans men favoriter just nu är: Molly i staden, Ellens boll och Ingrid ska resa.
Ni har båda två fått ännu fler tänder. Jag tror att ni båda två har fått era hörntänder och sammanlagt har ni nu sexton tänder vardera: åtta uppe och åtta nere. Men jag vet inte precis för ni är mycket känsliga med era munnar. Dom är era och ni vill inte att vi ska vara där och känna (eller borsta).
Kära kära Olof och Greta. Ni är så fina mot varandra. Ni har börjat kramas och gosa när vi sitter vid bordet. Flera gånger under en dag så drar ni iväg själva och leker. Ni jagar varandra och skrattar så att hela lägenheten blir full av fjärilar och solsken. Ni gör varandra modigare. När du Olof vågar åka rutschkana så vågar du också göra det Greta. När Greta vågar duscha ansiktet så vågar du också det Olof. Ni gör också varandra tuffare gentemot oss föräldrar. Om du vägrar att sitta vid bordet Olof så triggar det ofta Greta att göra likadant. Och får någon av er ett nej från någon av oss föräldrar så kommer den andre som ett skott för att testa om nejet även gäller den andra.
Ni är båda två helt förtjusande, roliga och kärleksfulla barn som både jag och pappan är så glada över att få leva tillsammans med. För det gör vi. Vi lever verkligen tillsammans. Det mesta vi gör, gör vi tillsammans. Ni har till och med varit med mig ute och övningskört en del under den senaste månaden. Då sitter ni så tysta och tålmodiga i baksätet och tittar ut över staden som vi åker genom. Det är en gåva att få vara mamma till er två. Jag och er pappa älskar er så våra två små lejonungar.
Hurra för ettan och tvåan som blev arton månader i fredags!