Jag kliver upp till detta. Frukost på bordet och påklädda barn.
Barnen gör sig redo för att gå ut. Jag är inte där än.
Jag förbereder dagens lunch. 70-talet ringde och påminde mig om en bortglömd rätt.
Greta är hemskt sur på mig. Minns inte riktigt vad det var som föranledde detta men jag älskar detta hörn som hon hittat åt sig själv där hon kan dra sig tillbaka.
Vi går ut. Det är en sensationellt fin dag där ute.
Under lunchen hinner jag tänka att vi ändå har det väldigt fint och lugnt och harmoniskt tillsammans vi tre. En sekund senare ser allt ut så här.
Barnen sover och jag ramar in en ny print som vi köpte på Moderna museet i torsdags.
Jag väcker barnen och vi gosar lite.
Vi går ut och Oggi får smaka på sina första glassar någonsin. För ena barnet var det kärlek vid första tungnudd. För det andra not so much.
Vi hänger i lekparken och springer över kullar.
Medan vi väntar på att maten ska bli klar läser barnen och tittar på film.
Dagen börjar ta ut sin rätt och Olof är kramsjuk. Passar mig perfekt. Jag är alltid kramsjuk.
Medan Ulf badar barnen och gör dom redo för natten städar jag i ordning och upptäcker en massa ny hud under hakan. Den ser ut som gammal hud? Aha. Jag åldras.
Barnen sover och jag och Ulf äter en sen middag bara vi två. Lammlägg blev det igår.
Det var min fredag det.