Det tycks vara en mänsklig instinkt detta att gå fram till fönstret och kontrollera utsikten så fort man kommer in i ett hotellrum? Jag gör det alltid och så tydligen även mina barn. I lördags såg det nämligen ut så här cirka på direkten som vi kom in i vårt hotellrum som vi skulle ha för natten i Eskilstuna.
Efter incheck och fönsterspaning gick vi ner till hotellets restaurang.
Den var urtjusig!
Olof kändes mycket belevad och drack vatten ur tunt och skört vattenglas. Allt gick bra. Glaset förblev helt.
Och Greta, vår lilla Greta, hade trillat tidigare under dagen och landat på överläppen i en massa grus med resultatet fläskläpp och skrubbsår.
Ungefär vid samma tid som restaurangen började fyllas med folk och stim och härligt så var vi redo att dra oss tillbaka.
Till rummet och utsikten från fönstret.
Det vill säga rondellen. Jädra fin rondell ändå.
Men just det ja. Än var vi inte klara med hotellet. Det fanns ju trappor som behövde testas.
Och korridorer som det behövde springas i.
Tillbaka i rummet upptäckte Greta att hon nådde att öppna dörrar. Nådde? Är det ens ett ord? Äh ps. Titta hennes fötter och tår. Så gullig!
Och Olof, vår lilla Olof, visade sig vara en himla fena på ungefär alla appar i hela paddan. Hur gick det till? Jaja. Sen sov vi.
Nästa morgon började med lite dryck i soffan.
Sen gick vi ner till hotellfrukosten som serverades under Yvonnes varma blick.
Vi åt frukost och allt var så sabla fint. Man behöver inte åka långt för att allt ska kännas väldans lyxigt. Eller hur?
Efter frukost packade vi ihop våra väskor och lämnade hotellet.
För den här himla tvillingmamman skulle övningsköra. Ja, det var därför vi spenderade ett halvt dygn hemifrån. Och istället för att se detta med den planerade uppkörningen i Eskilstuna som något deppigt valde vi att göra något härligt av det hela istället och bo på hotell. Så bra gjort av oss! Så väldigt bra gjort av oss.
