När
jag tidigare har påstått att vår son
älskar att befinna sig i lådor så vill jag bara vara tydlig med att det inte var någon överdrift från min sida.
Och av alla lådor och korgar här hemma så tycks han nu ha hittat lådornas låda.
För så här står han nu varje dag.
I leklådan. Det är ju så praktiskt! tycks han tänka: Han plockar upp alla de olika fordonen och sakerna som han vill leka med och så står han där och leker med dem tills han är nöjd.
Men vid närmare eftertanke: nöjd blir han nog aldrig? Inte med lådupplevelsen i alla fall. För det äts mellanmål äts i den där himla lådan. Naglar klipps och lådpojken växer. Tur att det är många centimeter kvar innan den blir för liten för honom. Kanske blir han tonåring i den där lådan? Nej, jag skojar så klart. Eller, sånt där kan man aldrig så noga veta.
