Så var jag där igen. Med funderingarna på lugg. (Obs: varning för navelskådande inlägg, och för den som har ont om tid rekommenderar jag sammanfattningen längst ner i inlägget). Kanske bör det ses som ett vårtecken? Eller är det en kris som tar sig det här uttrycket? Nå. Jag har testat denna idé, luggidén, på somliga som kommit i min väg och än har jag inte hittat någon som tycker att det verkar vara en dålig idé. Märkligt ändå med tanke på hur luggdeppig jag blivit varje gång jag gett det ett försök. Eller, ja ja, den enda gången jag gav det ett försök. Så det är klart att jag måste upp på den där lugghästen igen. Som barn var jag dessutom förtjusande söt i lugg. Och jag tänker att om det passade mig då så passar det mig säkert nu. En logik som inte håller? Äsch, sånt petigt tänkande ger vi inget utrymme för här. För hur mycket jag än vrider och vänder på anledningarna till denna idé så är det bara FMP (För Mycket Panna) nu för tiden när jag tittar mig i spegeln. Och mer tycks det bli ju mer ögonbrynen slokar och hänger?
Så lugg får det bli.
Bara jag kommer mig iväg till en frisör. Jag vet inte om någon minns detta som jag ältat tidigare: att jag hatar att gå till frisören? Hata är ett starkt ord men i detta fall så nära ett korrekt jag kan komma. Klipptjurig blir jag efteråt, låst och panikig under timmen jag sitter i stolen och så ångesstegrig innan. Det är ingen avundsvärd cykel. Bara för att göra luggdrömmen än mer fjärran så måste jag dessutom kanske, eventuellt även hitta en ny? Frisör alltså. Min gamla kära (om än sällan besökta) har bytt location och det passar inte min ångestladdade sida. Fast det är klart, om ångesten över att hitta en ny frisör blir starkare än ångesten över att behöva åka till den där delen av stan till den där frisersalongen där min vanliga trygga huserar i nu så ... så kanske alla mina problem blir lösta! Yay! Vilken oväntad twist.
Okej. Tack för att ni tog er tid. Återkommer när beslut fattats. Jag förstår dock till fullo om det inte är någon som vill teckna prenumeration på denna tjatiga upplösning.
Sammanfattning: Jag kanske vill klippa lugg. Inget tyder på att detta skulle vara en dålig idé. Jag har dock ångest över att gå till frisör pga outforskade anledningar som jag borde ta upp med min terapeut. Kanske klipper jag mig alltså inte alls? Slut.
Så lugg får det bli.
Bara jag kommer mig iväg till en frisör. Jag vet inte om någon minns detta som jag ältat tidigare: att jag hatar att gå till frisören? Hata är ett starkt ord men i detta fall så nära ett korrekt jag kan komma. Klipptjurig blir jag efteråt, låst och panikig under timmen jag sitter i stolen och så ångesstegrig innan. Det är ingen avundsvärd cykel. Bara för att göra luggdrömmen än mer fjärran så måste jag dessutom kanske, eventuellt även hitta en ny? Frisör alltså. Min gamla kära (om än sällan besökta) har bytt location och det passar inte min ångestladdade sida. Fast det är klart, om ångesten över att hitta en ny frisör blir starkare än ångesten över att behöva åka till den där delen av stan till den där frisersalongen där min vanliga trygga huserar i nu så ... så kanske alla mina problem blir lösta! Yay! Vilken oväntad twist.
Okej. Tack för att ni tog er tid. Återkommer när beslut fattats. Jag förstår dock till fullo om det inte är någon som vill teckna prenumeration på denna tjatiga upplösning.
Sammanfattning: Jag kanske vill klippa lugg. Inget tyder på att detta skulle vara en dålig idé. Jag har dock ångest över att gå till frisör pga outforskade anledningar som jag borde ta upp med min terapeut. Kanske klipper jag mig alltså inte alls? Slut.