Jag har ropat hem ett par jättefina lampor på en auktion. Eller på en
auktionssida var det faktiskt om man ska vara petig. Och eftersom det är i detaljerna gud finns så det är väl bäst att vara noga. I alla fall. Det farliga med nätauktioner (och säkert verkliga irl-autioner med) är att man kan bli så fartblind när det drar ihop sig. Buden som egentligen är pengar blir bara siffror utan värde och konsekvenser. Som igår: Under de sista tre minuternas hetsade av budgivare 12801 gjorde jag av med så mycket pengar att det kokar i mitt huvud när jag tänker på det. Alltså vi pratar inte tusenlappar här ... eller jo. Det gör vi visst. För det visade sig att det här klatret till kvinna (ja, alltså jag) inte hade läst på reglerna för såna här auktioner så noga. Det borde jag ha gjort. För mina redan ganska så dyra lampor blev plötsligt väldigt dyra när räkningen damp ner i min inbox. På priset lägger nämligen auktionsfirman en provision på 22,5 procent. Samt 5 euro i klubbavgift. Sen måste de där lamporna även transporteras från Finland.
Oj.
Det är bäst att jag älskar dom där lamporna när jag väl får se dom. För jag kommer att få leva med dom ett tag. Kan man säga.
Ps. Men visst är dom drömmiga?!
